Snömannen har siktats i Gammelbo....

Under hela min hemresa från Stockholm igår kväll föll det mer och mer snö för varje kilometer jag avverkade. Framme i Gammelbo var det bara ett konstaterande att morgondagen skulle bjuda på fysiska aktiviteter i form av manuell snöröjning. 3 nya fräscha decimeter med tung snö på min trevägsinfart till huset skulle säkerligen ge mina muskler en utmaning i flera morgontimmar. Tur att min sambo också är hemma imorgon, 2 kan ju skotta snabbare än 1.

-Jag ska till frisören klockan 10, kan du skjutsa Esmeralda till dagis på morgonen med min bil, så jag har en varm bil till frisören? Jag är säker på att jag hörde fel....Men inte då..Jag är ensam med snöberget och min snöskyffel...Min belöning är ömmande muskler och en ännu vackrare kvinna som blir nöjd med dagen...Klart jag fixar det, älskling.


3 timmar senare kan jag stolt, trött och med diverse sendrag runt om i min gamla slitna kropp blicka ut över mina nyplogade infarter och åtevända till min magiska IT-värld där det inte finns någon snö, bara bits, bytes och en och annan brandvägg...

-Var det värt det? kan man fråga sig. Självklart, Maria blev finfin i håret och jag tappade säkert 1 kilo på min Snö-workout, alldeles gratis.

Ett Pilgrim-halsband från USA med bokstaven F dinglande i sig är för övrigt nästa investering på listan, jag personligen väntar dock med iver på herrkollektionen från OddMolly, vill ju ha en plysch-overall att mysa i efter mina snöstrapatser, gärna med batikmönster =)

Over and out från SnöModd-Olly.....

En helt vanlig dag i hantverkarens liv....

På lördag ska trägolvet läggas på plats i grabbarnas rum. Det blir premiär för mig, har aldrig lagt golv överhuvudtaget förut, så varför inte ta tjuren vid hornen och börja med ett gediget furugolv med 30 mm tjocka plankor första gången. Har lärt mig golvläggarråden på Beijers hemsida utantill samt läst en hel bok om golvläggning, så nog ska det väl kunna gå vägen.

Efter jobbet idag var jag till Karl Hedin och skaffade mig 58 millimeters skruvar och trälim som är avsett för monteringen och när jag lämnade bygghandeln var jag även utrustad med en förstklassig baksmälla, det skulle visst vara så. Kan det ha att göra med att man förfestar (förfäster) med limmet innan man screwar i vinkeln mellan spirorna innan baksmällan gör sig gällande? Vad vet väl jag, är datakonsult inte snickare...


För er som nu funderar på att förlägga nästa utekväll till bygghandeln kan jag som amatörhantverkare avslöja att en baksmälla är inget annat än ett vinkeljärn som används för att knacka ihop golvplankorna (här ser ni en som kan facktermerna), men vi närmare eftertanke inser jag att en smäll i bakhuvudet med den antagligen skulle frammana smärtor som inte ens den mest brutala frostnatt kunde matcha.

Tror nog det får bli endast ett glas vin på lördag, vill ju undvika dubbel baksmälla på söndag morgon....

Resultatet av alla shoppingturer.....

Jag måste nog erkänna, med att risk att förringa min manlighet och machofaktor, att det är väldigt kul att shoppa. Trots att jag inte hade någon som helst lust att åka till Odd Molly-butiken i förrgår, kan jag idag se resultatet av mina vedermödor. Min vackra kvinna som klär upp sig för att vara varm i januarikylan, i riktigt vackra kläder i varma tilltalande nyanser och färger från ovan nämnda klädföretag.

Om jag inte hade trotsat kylan och köerna hade jag inte fått den bonusen tillbaka idag, tänk på det alla snåla nej-sägande män som tror att er attraktionskraft sitter i fredagsgroggen (ni är snett ute). För min egen del har är kraven lite enklare då min hovleverantör av kläder heter Adidas eller Marlboro. Givetvis lyckas min sambo trots ständigt klagande på "tråkiga" Adidas-kläder hitta det ena plagget efter det andra med riktigt cool design. det finns ju trots allt en Adidas Concept Store på Sveavägen.

Jag för min del inser att jag börjar bli till åren (därav Adidas-hysterin), då jag gärna köper mina kläder till lägre pris i Barkaby Factory Outlet och i Vingåker och då gärna Marlboro Classics. Marlboro-kläderna tilltalar mig till den grad att jag en dag tog med min 16-årige son dit när han skulle köpa nya jeans senast. En 16-årig modemedveten ung man med inriktning på Lee, WESC osv ska uppenbarligen inte tas till en Marlboro Outlet, han tittade på mig som om jag kom från en annan planet och fick snart stöd av den unga tösen som var expedit för dagen.

-Pappa, här har de inte jeans för någon som är ung och vältränad.

Han har tydligen missat den coola Cowboy-epoken ledd av Clintan och Spaghetti-western som lade grunden för Coolness när jag var ung.

Tyvärr hade expediten missat den epoken med och snart fick jag likt en skamsen byracka inse att jag uppenbarligen inte är helt uppdaterad på tonårsmode. Jeansen ska ju visa vilka kalsonger du har på dig nu för tiden, något som endast Raggare och Ronny och Ragge gjorde på min tid. Vad har hänt?

För att återkoppla till ett tidigare inlägg vill jag bara säga, hoppas Odd Molly (Odd Fellow) snart släpper en herr-kollektion som gör att jag kan känna mig lika lördagsmysig som min sambo gör just nu...

Shop, shop until you drop....

Det är lördag morgon....

Av alla ting som kan fånga mitt intresse en iskall januarimorgon då snön glimmar och lederna knastrar, finns det två som definitivt inte hör dit, fästingar och mördarsniglar. I dagens utgåva av Nerikes Allehanda, som jag förövrigt lyckades hämta ute i brevlådan 100 meter bort endast iförd tofflor (givetvis med ytterkläder i övrigt), möts jag av skräckrubriken "Fästingarna mår gott under snön". Den informationen ville jag verkligen inte ha idag, eller någon annan dag heller för den delen.

Fästingarnas välbefinnande står inte med på min intresselista, någon av de 365 dagarna på året. Artikeln berättar med bildillustrationer om hur såväl fästingarna som mördarsniglarna, trivs utmärkt i den bittra kylan tack vare det tjocka snötäcket. Kul för dem då, kan inte en artikel berätta syftet med deras existens istället, så jag kan förstå vems spratt deras tillkomst var från början.

Ett annat ämne som fångar mitt intresse denna morgon är den plötsliga elbristen som drabbat oss i Sverige, den ska visst orsakas av att vi inte bara är överraskade av att det är vinter utan även bero på att de som levererar elen via kärnkraften (Vattenfall), kraftigt missbedömt en uppgradering från analog till digital teknik hos kärnkraftverken. Denna brutala felbedömning leder givetvis till en bestraffning för våra el-leverantörer i form av att de måste höja sina redan överdimensionerade elpriser och låta konsumenten betala för deras bibehållna vinst.

Det kanske är dags att krypa ner under täcket igen och invänta en varmare årstid...

Javabönan: Verkligheten

Javabönan: Verkligheten

The Swede's blog: Windows 7 God Mode

The Swede's blog: Windows 7 God Mode

Mr Odd Molly

Igår när arbetsdagen började närma sig slutet, tröttheten sakta kom krypande, mitt dagslånga möte med Jimmy nästan hade nått dit vi ville, då ringde plötsligt min mobiltelefon. Det var min kära sambo som med upphetsad röst berättade om en Onceinalifetimecoat Almost Black, som bara var ett måste eftersom det var halva priset.

-Ja, visst namnet lät ju lovande så beställ den du, svarade jag med något förvirrad min.
-Den går inte att beställa den måste hämtas i Odd Molly-butiken på Humlegårdsgatan på Östermalm.
Nu började jag plötsligt kvickna till ur min temporära förvirring och insåg vad som just höll på att ske, rävsaxen började slå igen.
-Jag är i Sundbyberg och klockan är tjugo minuter i fem, har du någon aning om hur lång tid det tar att åka till en butik på Östermalm så här dags?

Efter 5 minuter befinner jag mig i köerna som 35 minuter senare har tagit mig till en tvärgata i närheten av butiken på Humlegårdsgatan 13. Väl inne i butiken ser jag till min glädje att jag inte är den enda mannen som shoppar härinne, en annan sliten man köper flertalet plagg till sin fru och har listigt nog med sin syster som provdocka (ska jag minnas till nästa gång).

Med raska steg närmar jag mig en av de Molly-draperade leende tjejerna som kan besvara min fråga rörande OnceinalifetimeCoat Almost Black. Den visar sig "tyvärr" vara slut i reakaoset som råder i butiken. Det är nu jag begår misstaget som vi män gör om och om igen, jag ringer hem och berättar detta innan jag lämnat butiken.

-Finns det något annat snyggt? frågar sambon som nu befinner sig framför datorn och är beredd att guidas av mig inne i butiken.
-Nej, svarar jag i ett försök att kunna smita ut ur butiken för att påbörja min hemresa.
-Vi har fulla undervåningen med reaplagg, hörs en Odd Molly-beklädd röst bakom min rygg säga och snart beskriver jag plagg för plagg för min sambo som kollar dem på nätet och slutligen har valt ut fyra olika kreationer med min torftiga hjälp.

Tillbaka på övervåningen i butiken lyckas jag slutligen betala kreationerna, irritera mig på några Östermalmsdamer och bege mig ut i den iskalla januarikvällen, vad gör man inte för sin älskade kvinna?

Tydligen ska Odd Molly lansera en herrkollektion snart vad ska den heta, Odd Fellow eller?
Snygga kläder har de i alla fall....

Beta Evaluation of Change Auditor 5...

I´m just testing/evaluating the next evolutional step of InTrust for Active Directory, Change Auditor 5. Change Auditor is a NetPro product adopted and integrated with one of the best security-auditing/reporting products on the market today, InTrust. This integration was made possible when Quest Software bought NetPro about a year ago and formed a joined roadmap for the products since the AD security monitoring and security Compliance reporting was an integrated part of both products.

My first impression of the new Change Auditor, even if it´s still in the beta-phase, is spelled with one word, WOW! The great capabilities of the Plug-ins/Agents from InTrust with the granular and easy-to-use interface of Change Auditor takes the Security Auditing and Reporting to a new level. I´m really looking forward to each step of the beta program and eager to get my hands on the live product, hopefully during Q2 this year.

To get more information and updated information about the products Intrust and Change Auditor please visit Quest website


Fredrik Pålerud
Senior Infrastructure Consultant,
Microsoft MCT, Quest Certified Product Specialist.

10.2 grader...

En ledig dag igen och en gnistrande vintermorgon möter mitt vindpinade ansikte, en liten föraning om vad som väntar känner jag när ena foten glider ut under det varma duntäcket. Januaridag i Bergslagen, ett Sverige i miniatyr som mången leende hemvändare säger när sommaren och våren står för dörren.

De skulle vara med när min fot glider fram under täcket för att blottas i rumstemperaturen och slås av en isande kyla som får slem- och snor-frosten i Wassbergs skägg att se ut som glatt julpynt från en svunnen tid. -25 grader ute och 10.2(ja det stämmer)grader inne. Jag har en ny fin elpanna som kompletterar min vedpanna, men att leverera lite extra värme under lågpris-tiden på natten är antagligen för mycket att önska sig.

Min sambo verkar sova(antagligen sover hon nog räv)så det blir att snabbt kasta sig över kläderna och trippa ned till vedpannan för dagens första brasa och en sakteliga stigande inomhustemperatur. Barnen har inte bara svårt att släcka i huset vid läggdags, de lämnar även gladeligen källardörren lite på glänt (måste vara någon vädringstanke bakom det hela), vilket givetvis bidrar till lite extra avkylningen under natten.

När man bygger om och renoverar sitt hus finns det under en period små gluggar här och var där kylan utan problem tränger in och bidrar till ett mer frekvent uttnyttjande av såväl långkalsonger som diverse underställ (tack för de julklapparna).

Under tiden jag skrivit det här inlägget har temperaturen stigit till 13.2 grader och jag märker just hur jag sakta börjar tina upp..längtar till klockan 10, då är det närmare 20 grader här inne och till klockan 11 då barnen vaknar i ett 20 grader varmt hus utan en susning om vad den gläntade källardörren innebar för mig denna gnistrande vackra januarimorgon....

Nästa datorboom, redan 2038...

Läste häromdagen att alla 32-bitars system skulle få slut på sekunder klockan 03:14den 19 januari 2038 och tro att det var klockan 20:45 den 13 december 1901. Det är inte annat än att det sakta går en rysning längs ryggraden. Visste inte ens att det fanns datorer 1901 andra än Herman Holleriths gamla hålkortsmaskiner, ändå kommer de att tro att de existerar 30-40 år innan de ens lämnar det första ritbordet.

Detta beror givetvis på ett litet minnesproblem i systemen då adresseringen inte räcker längre i ett s.k 32-bitars system. Redan nu börjar man vidta åtgärder och konsultbolagen ser återigen en möjlighet att göra stora pengar liknande den vid millenium-skiftet då till och med tvättmaskiner, kaffebryggare och rattmuffar helt plötsligt skulle sluta att fungera. Precis som den gången är det inte ens krusningar i ett vattenglas som ligger framför oss, då det troligtvis inte ens kommer att finnas 32-bitars system i fjärrkontrollerna till tv-apparaten 2038.

Redan idag blir fler och fler system 64-bitars och kan då räkna sekunder längre bort i tiden än den uppskattade tidpunkten för universums undergång, så simma lugnt du stressade företagsledare och hemanvändare som började darra på manschetten när bomben om 2038 släpptes, du är garanterat säkrad när det händer.

Om så inte är fallet och du fortfarande lever i en 32-bitars värld, ger jag dig rådet: Tro inte på datumstämpeln på din dator, det är inte 1901. Stäng istället av din gamla dator och ta en promenad i det vackra vädret. Själv är jag 70 år vid den tidpunkten och ska bara för den goda saken spara ett 32-bitars system och ringa helpdesken och fråga om support för minnesbuggar i min dator.......

Ctlr+Alt+Del

Dialekternas mysterier

Jag är född västmanlänning, uppväxt i Örebro och Västernärke, återflyttad till Västmanland sedan 15 år och sambo med en Dalkulla från Falun. Givetvis borde jag ha en dialekt som återspeglar detta med en gungande gnällbätska med inslag av västmanländska och några små stänk av jojkande dalmål, men inte.....

Min dialekt har blivit som en slags rösternas kameleont, som anpassar sig efter den jag pratar med för stunden, en typ av flexibel rikssvenska. När jag befinner mig i södra Sverige anklagas jag ofta för att låta som en sådan där hemsk 08, men i Stockholm kan de inte placera mitt tungomål i ens den mest avlägsna förorten. Är detta månne ett tecken på att jag är rotlös och saknar identitet i mitt språk?

Nej inte alls, när jag för ett antal år sedan träffade några tyska tjejer på en semestertripp till Danmark var de rörande överens om att jag kom från Hamburg, eller iaf någonstans i närheten av Hamburg. Detta påpekande gav mig snabbt vissheten om att min språkmässiga rot kommer från Valonerna eller åtminstone kan jag härstamma från något krigsbyte som en svensk krigarkonung en gång tog med sig från sin segertåg i nordeuropa.

Det var först när några amerikaner frågade mig om min brittiska accent som jag insåg att jag antagligen har en dialekt kommer att klassifieras som EU-dialekt inom en framtid och jag som nästan röstade nej en gång i tiden. Tur att jag accepterade mitt språkmässiga öde på det sätt som Hjalmar Berglund från Viby gjort och som alla bräkande gotlänningar gjort när de insåg att deras dialekt härstammar från fåren de föder upp.....

Inget ont om gotlänningar, de har ju gett oss bland det roligaste som finns, Raukarna, förlåt Babben menade jag givetvis...

Hau en brau daug sau lange....

Vill ju snygga till lite i inläggslistan...

Utan att egentligen ha något vettigt att komma med eller ens försöka att sprida min åsikter kring diverse vardagliga händelser, skriver jag ändå ett inlägg idag. Anledningen är ju givetvis att min sambo har börjat blogga och man vill ju inte vara sämre på att uppdatera sin blogg än henne.

En dag som denna borde man väl rimligtvis vara lite seg och allmänt slak, dagen efter nyårsafton och allt, men tvärtom, efter en lugn och mysig hemmakväll och ett par timmars snöskottande känner jag mig riktig alert och laddad för det nya året. Inga direkta löften har avgivits, vilket gör att man inte behöver bryta några heller.

Självklart har man liksom alla andra med samvetet sparat i en bilring eller två, lovat sig själv att formen ska förbättras, man är ju inte purung längre. Purung...underligt ord, känner för att stoppa in ett bindestreck mellan pur och ung, men låter bli av ren lathet.

Min sambo Maria var den som ledde kroppsregistreringen idag, invägning och inmätning av de i BMI-jakten viktiga kroppsdelarna. Den gamle trotjänaren till våg, kan ju mäta både vätskemängd, fettmängd samt muskelmassa i kroppen, fråga mig dock inte hur. Mina värden för dagen var 43, 39 samt 35 %, vilket vid en snabb sammanslagning visar att jag består av 117% av mig själv, ett klart fall för gymmet alltså.

Min släta och spänstiga hud gör verkligen sitt jobb eftersom jag är mer än 100 % av mig själv, hur ska det se ut när jag bara är 100% eller mindre? Börjar ana en framtida karriär som frontfigur i Bloodhound Gang, med stora skinnsamlingar och rynkor som de facto visar min rätta ålder. Bäst att skynda sig med viktminskningen medan huden fortfarande har kvar lite spänst och kan dra ihop sig igen..

Nu ser jag genom fönstret att det börjar dala små snöflingor igen, och min nyskottade gård sakta men säkert fylls på med ytterligare viktminskningspotential, dags att spänna på sig vinterstället igen och ge sig ut med flak och skyffel följet av en varm skön dusch.

God fortsättning alla Beach 2010-jägare.....