En dansk vår är bättre än 30 cm nysnö...

Möt våren i Paris, har man gjort, men möta våren i Köpenhamn var något nytt. Rapporterna hemifrån talade om kyla och mera snö, men i Köpenhamn var det plusgrader och snön lät mig till och med se lite gröna gräsmattor. Härligt! Jag kan känna hur kroppen laddar upp med ny energi inför helgens väntade snöskyfflande i kolossalformat.


Redan på väg upp till Arlanda inför Danmarkstrippen, plingar det till i telefonen och ett SMS förkunnar att jag har väl inte glömt ta med slips, skjorta och helst kostym.....Ajajajaj, vi IT-konsulter slutade med sådant redan på slutet av 80-talet, hade inte en tanke på att ett företag i Danmark skulle ha sådana krav. Tur som var hade jag i alla fall packat ner ett par skjortor, strukna med för den delen, så då återstår bara att hitta en slips så är man "home safe".



Mina kollegor från Tyskland och Holland, mötte upp på Kastrup med ett stort leende på läpparna när de såg att jag lyckats inte bara fixa fram en slips, utan dessutom likt Stålmannen lyckats byta om på en toalett (ingen telefonkiosk, hittade ingen) innan jag kom ut i ankomsthallen. Nu kunde väl inget mer gå snett i en datanörds värld?..




En uppstart av projektet där min gamle vän Chris (Engelsmannen från Holland) skulle vara med, gjorde de första två Köpenhamnsdagarna extra kul. Man slipper sitta själv och stirra på hotellrummets makabra konst, utan kan fixa kvällsmaten ihop i rummets pentry (eller i restaurangen)...

Redan dag 1 insåg jag att det fanns badkar på rummet, vilket jag givetvis inte hann med under veckan (OS på TV). Tur jag ska dit kommande vecka med, efter helgens snöskottning kan jag behöva ett avslappnande hett bad...

När jag kryper ner i badkaret på måndag kväll, ska jag som den nörd jag är njuta av det ögonblick jag lyckades fånga vid frukostbordet under söndagen, min minsting Esmeralda, ätandes gröt och bläddrandes i den gamla slitna boken "Avancerade funktioner i Windows 3.1". Det ska börjas med lite historik inom IT innan man dyker på allt nytt enkelt....

Esmeralda älskar att rita i Paint och har lärt sig snabbkommandot för att plocka fram ett nytt ritblad (Ctrl+N) och därefter välja att inte spara det hon gjort, härligt med ytterligare en blivande konsult i familjen......

Någon måste ju bära fanan högt :-)

Always look on the bright side of life...

Vintern vägrar släppa sitt grepp om oss och dag efter dag vräker det ner snö. Jag tillhör normalt sett den tappra skaran som idogt hävdar tjusningen med de fyra årstiderna, men nu börjar även jag få nog av detta snöyrande, kylan och skottandet av min gård, även om grabbarna brukar hjälpa mig, med glasartade blickar likt vilsekomna Frostmofjällbarn.



Gårdagen började tidigt med avresa från Gammelbo med destination Värtahamnen redan klockan 06.00, hade ett viktigt säkerhetsmöte bokat klockan 09.00. Eftersom jag skulle vara föredragande bestämde jag mig för att skaffa mig en extra timme till resan istället för de 2 det normalt tar. Vädret var ju också lite ostadigt, med kraftiga vindar, kyla och det numera obligatoriska snöyrandet.

Lite varmt kaffe och frukost och vips, resan är påbörjad. Om jag hade vetat vad som nu väntade hade jag antagligen gjort som mina kollegor i övrigt, dvs stannat hemma och jobbat på distans. Redan mellan Köping och Västerås blev jag ögonvittne till en kollison mellan en stillastående galning och en glidande länsbuss, därefter blev resan till Stockholm en enda kakofoni av köer och olycksplatser, där bilar låg upp och ner och på alla tänkbara sätt i båda riktningar i körfälten.

Mitt möte flyttades succesivt framåt 15 minuter i taget, men fortfarande hade jag humöret i behåll, är ju som känt sedan tidigare en glad lax som alltid ser det positiva i allting. Kan ju inte påverka situationen, bara att gilla läget. Bästa att ta det extra försiktigt inne i stan, vet ju aldrig vad alla andra kan hitta på i trafiken.

Med bara 5 minuters bilresa kvar till mitt hägrande mål, efter 4 timmar i bilköer är det så dags för en liten vänstersväng vid Stockholm stadion. Rött ljus och min låga fart om ca 15-20 km/h ger mig full kontroll över bilen, tror jag i allla fall.
-Va f-n, det går inte att stanna! Åh, nej en lastbil! Min fina BMW!



Med den hystersiska farten av 5 km/h glider jag graciöst in i draget på en lastbil och stannar för rött ljus. Lastbilskillen kommer ut och konstaterar att "shit happens", men vi behöver ingen skadeanmälan eftersom han inte har en skråma på bilen. Tur för honom, jag har ingen grill på bilen längre, plastskit.

Vad ska jag nu göra, ringa försäkringsbolaget eller rusa vidare till mötet? Jag valde det senare och lyckades med bedriften att dessutom hitta en parkeringplats utanför destinationen, imponerande. Ett gäng överförfriskade ungdomar som just anlänt med båten till Värtahamnen efter någon liten dryckesresa brölar glatt när de ser min grill, detta skulle aldrig ha hänt med deras Volvo 240, tärningarna i bakspegeln hade dämpat stöten.

Vad mer kan hända denna dag? Tankarna fokuseras snabbt på mitt kommande möte och jag stoppar ned skjortan i byxorna och ska just spänna bältet ett snäpp när spännet klickar till och upphör att leverera sin tänkta funktion. Bara att stoppa ner handen i byxfickan för att hålla upp byxorna, nu kan jag inte låta bli att le och tänka att jag skulle stannat i sängen idag.

Mötet gick finfint och nu återstår bara processen med fösäkringsbolaget, eventuella hyrbilar,verkstäder och en stundande hemresa á 20 mil till Gammelbo. Måste dessutom fixa flygbiljetten till Köpenhamn på måndag morgon och lösa eventuella transportproblem till Arlanda. Framme på verkstaden i Danderyd fixar sig allting som genom ett trollslag, bilen kan jag lämna in om 2 veckor den är trafikmässigt OK, flygbiljetterna fixade en jobbarkompis och mailade till mig, reparationen går på vagnskadegarantin.

Tur man är positiv! Satte mig åter bakom ratten och läste lugnt igenom de 35 mailen som plingat in i Iphonen under min strapatsfyllda förmiddag. Ett av mailen ber mig vika av sista veckan i april för en konferens i Los Angeles och kolla upp hotell och flyg dit. Maria kommer bli överlycklig och genast börja leta efter OddMolly-butiker i alla mellanlandningsstäder och i LA.

Hemresan går långsamt men bra och jag hinner till och med handla lite mat ICA i Köping på hemvägen. Vilken tur jag hade som inte krockade värre än jag gjorde och att det snart är vår. Nu på lördagsmorgonen visar Maria upp några jättesnygga OddMolly-plagg som hon köpt från USA, var hittar hon alla dessa butiker? Ett exempel som hon säkert kommer nämna i sin blogg Javabönan ser ni nedan.

Personligen ser jag fram emot vårkollektionen, då släpps Fonda-dressen i blodröd, min favoritfärg, den tänker jag köpa till Maria om hon inte gör det själv...

Always look on the bright side of Life!!!!!

Vårkänslorna svallar......

Alla hjärtans dag möter oss med 0 grader och strålande solsken. Det måste vara allas svallande kärlek som värmer upp atmosfären en dag som denna, eller kanske är det bara ett första vårtecken efter en riktig kall och ruggig vinter som aldrig verkade vilja ge med sig.

Mina planer för dagen var att hämta resten av veden hos min lokala leverantör, men kärran ville inte lämna gårdsplanen och med lite missflyt hade antagligen bilen blivit kvar med, den sjönk som en sten i den vårmjuka snön. Maria fick ta över ratten och gaspedalen medan jag puttade loss den från kärran och de av hjulspinn grävda däckgroparna.

Bara att parkera bilen och ropa ut Esmeralda i snön istället. Pulka och skrana-åkning toppat med lite sparkstötting kan få alla 3-åringar att bli som galna (funkar på 41-åriga gubbar med). 2 varv runt byn, först på pulka och sedan med sparkstötting gör alla på gott humör och lite lagom uppvärmda. Tyvärr verkade våreffekten utebli från Esmeralda, för när vi kom in ville hon se en Disney-film med olika Julfilmer (såg hon inte solen?).

Jag för min del passade på att njuta av solen och utsikten från tomten och hann tänka att vintern kan vara riktigt vacker bara det är varmt och soligt, men inte slår den den första kaffekoppen på farstubron en vacker vårmorgon.....

Hav förtröstan alla nedkylda svenskar, snart kommer värmen..

En ledig dag.....trots att det är helg

Fredriks kamp med 30 kvm gediget furugolv är över för den här gången. När den sista plankan skruvats fast kunde jag inte annat än känna mig stolt. Rena rama Martin Timell, tänkte jag med skruvdragaren fortfarande surrande i högerhanden. 2 helger tog det att få det på plats och när jag tittar ner i min ömmande högerhand kan jag se diverse förslitningar på skinnet och några valkar som definitivt inte härrör från mitt yrke som IT-konsult. Mina knän är blåröda och ryggens rörlighet för osökt tankarna till Quasimodo, men jag gjorde det, golvet är på plats....


På något sätt känns det som varje lite hantverksingrepp man gör på huset är så mycket häftigare än något man någonsin gjort på jobbet, även om det borde vara häftigare att föreläsa för 1000 datafreaks i Oslo än att skruva plank. Nej, faktum är att jag känner mig mer "macho" med en hammare eller valfritt elverktyg i handen än en laptop.

Eftersom jag (vi) redan är klara för dagen vid lunchtid, tänker jag passa på att njuta av en ledig lördag och kanske rent av plöja igenom nya Dan Brown-boken (börjar ju samla damm på hyllan).

Tror till och med att jag ska unna mig en Glenlivet Archive efter middagen idag och drömma mig bort mot de skotska högländerna en stund. Nästa helg ska ju hantverkaren Fredrik börja med nästa delprojekt innan det blir en hektisk arbetsperiod med mycket tid i Köpenhamn, där finns det ju massa snygga inredningprylar man kan köpa (som Maria skulle sagt)....

Ett litet rött paket med vita snören....

Med en Traderaförsäljare som sambo lär man sig snart ikläda sig rollen som lokal speditör och postombud på en och samma gång. Det ska hämtas och skickas paket över hela Sverige, ofta inom OddMolly-sekten och då är det bråttom minsann. Någon har köpt en ny kreation och måste genast avyttra någon annan som blivit för stor eller för liten, som givetvis passar någon annan sektmedlem.

Ganska snart inser man att dessa byten och transaktioner måste ske med en hastighet som inte ens våra normala speditörer mäktar med och det är då vi äkta män och sambor träder in likt en 2000-talets Prins Valiant.

-Kan inte du åka till Posten, via Schenker och Bussgods? Här är alla lappar, addresser och kvitton du ska fylla i på vägen.

-Kan jag väl, säger man och gör ytterligare ett streck på plussidan i livets protokoll.

Min senaste lilla tripp var till Bussgods, som hade lagt ner i Lindesberg för att numera finnas vid macken i Guldsmedshyttan, åtminstone sa de säkra uppgifterna min sambo fått just detta. Väl framme vid macken visade det sig att man hade haft denna tjänst enbart i 3 dagar för att numera inte ha en aning om vem som erbjöd tjänsten. Livet på landet kan vara så grymt, kargt och utlämnande.

Paketet (innehållande en Traderasåld ram) måste i och med detta besked skickas via posten istället. Detta innebär för er ej invigda en resa på 2 mil tillbaka till Lindesberg och ombudet ICA Supermarket.

-Det kommer kosta 25 spänn extra, men det skiter jag i, sa Maria och givetvis höll jag med, om inte annat för att kunna avbryta min jakt på Bussgods och äntligen kunna återvända hem inom en rimlig tid.

På ICA Supermarket visar det sig att man dagen till ära stod en kille som aldrig jobbat med just paketmottagning tidigare vid postdisken och snart var både han och jag plus några ytterligare av personalen involverade i den smärtsamma processen med att posta ett paket. Måttband, brevramar och vågar högt som lågt, hanterade av flinka fingrar kunde snart ge mig priset för leveransen (givetvis det pris Maria sa innan jag åkte till posten) alltmedan kön växte bakom mig.

Dagen efter denna strapats damp det ner ett nytt paket i brevlådan och döm av min förvåning, det var inte addresserat till mig den här gången heller, men jag insåg också att det finns fler av dessa Prins Valianter som med frossbrytningar letar efter speditörer runt hela Sverige för att kunna tillgodose behovet av varors utbytande....