lördag 27 mars 2010

En helt vanlig lördag i slutet av vintern...eller?

Efter en stenhård vecka med konferens och dokumentering känns det ganska skönt att bara pyssla runt lite här hemma och ta ännu några små steg i sitt livstidsprojekt, huset. Givetvis varvat med lite F1 från Albert Park i Australien. Som den maniska F1-supporter man nu är kliver jag gladeligen upp i gryningen för att följa såväl fredagsträningar, som lördagsträning och kval, vad gör man inte för sporten :-).


Den tidiga frukosten, redan vid 5.30, är en garanti för att den tilltänkta middagen blir en halvsen lunch istället och varför inte bjuda er alla på en lätt-att-fixa-till gulaschsoppa att avnjuta under kvällen eller vilken dag det nu kan tänkas passa. Jag ska nu utan minsta spår av självkritik glänta på dörren till min kulinariska lördag.



Gulaschsoppa på köttfärs:


4 personer (antalet den räcker till, ska inte malas eller heller blandas i soppan)

400 g Köttfärs
6 stora tärnade potatisar
3 medelstora finhackade gula lökar
6 matskedar tomatpure
1,5 matskedar mald kryddpaprika
1,5 liter kranvatten (vichy egen brunn)
3 köttbuljongtärningar
3 finhackade vitlöksklyftor (gärna marinerade)
lite smör /margarin.
salt
peppar
lite sambal olek (observera! lite betyder 1 knivspets)



1. Bryn köttfärsen separat och lyft av den
2. Bryn löken med kryddpaprikan i den blivande soppkastrullen
3. Tillsätt potatisen och bryn lite mer.
4. Blanda in resten av ingredienserna( köttfärsen, vitlöken, tomatpurén, buljongen, vattnet, sambal oleken)
5. Låt hela skapelsen puttra i 15-20 minuter, smaka av med lite salt och peppar
6, Voila, du har skapat en smarrig soppa.

Avnjut med fördel soppan med lite rött vin, brytbröd och en klick Creme Fraiche....

Bon Appetit.

Hörde förresten att Premier Leauge ska flytta till Viasat....Jippie, alla ManUtd matcher och Champions Leauge i samma kanal.

Ha en härlig lördag....

fredag 26 mars 2010

Tech Days 2010 sessionsinnehållet


Jag och Jimmy höll en väldigt välbesökt Active Directory-session där inte stolarna räckte till. Eftersom vi hade bestämt oss för att hålla oss på level 300, försökte vi undvika allt för djupdykande tekniska utsvävningar, men vissa frågor ledde oss ändå ner i "techy-geek"-träsket. När ni börjar leta efter våra PPT-slidar under veckoslutet, märker ni också att en ren live-demo inte lämnar mycket över till "DBP", eller Death by PowerPoint. Med den insikten ska jag lämna lite info om de produkter som jag använde i min GUI-värld och är ni riktigt snälla kan säkert Jimmy tipsa er lite om de hundratals raderna med kod som han använde i vår lilla duell :-).

InTrust plug-in for Active Directory: Ger en fantastisk möjlighet att spåra alla händelser, med betoning på alla, i Active Directory både i realtid och i ett Compliance perspektiv. I demon visade jag hur man kan använde den medföljande Knowledge Portalen för att enkelt och snyggt, i mer eller mindre valfritt format, rapportera valfria händelser i Active Directory. Detta visades också i realtidsportalen IT-Monitoring, där alerts som styrs av agenterna på respektive DC direktkommunicerar med den AlertDB som finns konfigurerad på min dedikerade MS SQL Server. Alla dessa händelser kan givetvis realtid-rapporteras vidare rakt in i Operator konsolen i MS System Center Operation Manager (valfri version).

Slutligen använde jag Intrust AD Tools för att visa att man kan skydda valfria objekt i Active Directory hela ner på attributnivå utan att överhuvudtaget påverka de DACL eller SACL som finns i AD. Detta möjliggörs av ITAD-tjänstens placering mellan klienten och LSASS.exe på DC:n.

Recovery Manager for Active Directory Forest Edition: Ger en grafisk Recycle Bin utan någon som helst Scripting (eller win2008R2)inblandad, dock finns givetvis fullt stöd för 2008R2 AD. I vår demo återställde vi en användares grupptillhörigheter samt återskapade en av Jimmy bortagen OU online. En unik funktion hos RMAD är möjligheten att alltid göra online restore av objekt eller attribut hos objekt, vilket spar oerhört mycket tid i dagliga AD-hanteringen. Den patenterade tekniken för hanteringen av Forest Recovery berörde vi aldrig i demon, men den kan du läsa mer om under länken, eller givetivs genom att kontakta mig genom Crayon :-). Givetvis integreras Recovery Manager mot System Center Data Protection Manager.

Ett stort tack till alla deltagare för era konstruktiva frågeställningar under och efter vår session...

Fredrik

torsdag 18 mars 2010

I Sockiplastens fotspår


När man som liten parvel på knappa 7 vårar lämnade den stora staden Örebro för att bosätta sig i Västernärkes bördiga mylla, anade man föga vad som väntade. Från att ha 5 minuters gångväg från bostaden till Lekis, skulle man nu färdas med en gammal skraltig buss, framförd av den redan då stendöve och halvblinde Sture. Bussbyte vid Gropens handel för byte till skolskjutsen mot Mullhyttans Skola (Likst i Närke, stod det att läsa på skoltröjan, vet fortfarande inte vad som menas med det).

Första dagen i min nya och första klass var det föräldrainformation om vilka regler som skulle gälla under vår 6-åriga vistelse i denna lilla avlägsna ort, befolkad med ett naturfolk med nedärvd misstänksamhet mot utsocknes besökare som jag. Det visade sig senare under dessa 6 första år i Mullhyttans Skola och de efterföljande 3 på Lekebergskolans högstadie att detta naturfolket spetsat med lite externa influenser skulle bli en fantastisk kamratskara, men detta handlar om något helt annat, Sockiplastens intåg i det medvetna.

Många brukar beskylla Staffan Westerberg och Clownen Manne för traumatiska barndomsupplevelser, men frågan är om dessa människor någonsin gjort en hastig inbromsning på ett gymnastiksalsgolv i ett par nummer för stora "Sockiplast".

Det bestämdes på upptaktsmötet i skolan att lämplig klädsel för gymnastiklektionerna var blåa tygshorts, vitt linne samt SOCKIPLAST. Jag visste inte vad det var, men det lät lite läskigt redan då. Som inflyttad tuffing (7-årig tuffing) från den stora staden raserades snart allt hopp om att kunna göra ett första intryck på omgivningen, beväpnad med ett par sockiplast. Min lärare måste ha varit sadist som bestämde detta, eller i alla fall inspirerad av 70-talets kollektiva vindar.

Efter många tuffa skinnömsarpass i den lilla gymnastiksalen lyckades jag med åren förtränga dessa tortyredskap till fotdon, tills jag en dag på tv fick syn på ett reportage om en man som de facto samlade på Sockiplast. Han hade uppenbarligen inte kunna frigöra sig från det trauma vi andra lyckades lämna när 80-talet kom stormande med syntluggar och pudelfrisyrer. Trots idoga försök att stänga av TV:n satt jag kvar som förhäxad för att en stund senare inse att Sockiplasten är på väg mot en ny renässansperiod, dock (tack och lov ska tilläggas) bara hos kajakister, eller vad de kallas, de som året runt söker öppna vatten för sin kroppstrumpebåt med dubbelpaddel.


Sockiplast R.I.P


lördag 6 mars 2010

En OddFellow hittar OddMolly i Köpenhamn...

Ännu en vecka i den danska huvudstaden har passerat och jag känner mig mer och mer dansk för var dag som går. Den strålande vårsolen gör mina morgonpromenader från hotellet till kontoret på Esplanaden 50 till en formidabel njutning.

Hela promenaden innebär en historisk vandring genom Köpenhamn, då jag passerar så väl "Den lille Havfrue" ,som går genom den vackra borgen "Kastellet", där jag käckt säger "Mårn" till alla beväpnade danska soldater jag möter längs kullerstensgatorna. Detta var en gång borggården där planerna för försvar mot den onde svensken smeds.


Eftersom min kund har den för Danmark ovanliga företagspolicyn att man ska bära kostym, känner jag mig under dessa morgonvandringar som en hemlig svensk agent på uppdrag i Hans Majonäs Honungens tjänst. Jag möter de förbipasserande danskarnas blickar med ett skälmskt leende och försöker med ett bibehållet lugn se så hemlighetsfull ut som möjligt.


Detta intryck förstärks givetvis när jag försvinner ner till källarvåningen på kontoret förbi kaffeautomaten, nickandes till de jag möter och därefter försvinner in genom dörren till ett kontor de inte har tillgång till, märkt med skylten " SWAT-Lab".



Den varningskylten som finns bredvid den sätter givetvis pricken över i och jag måste helt enkelt vara det närmaste de kommer James Bond i Danmark.



Min kära sambo Maria har givetvis hittat ett uppdrag till sin mystiske agent, att utföras efter ordinarie arbetstid, helst i lönndom och utan att väcka några misstankar bland våra danska vänner. Jag ska vandra genom den vackra stadskärnan, förbi alla Ambassader och det kungliga torget med sina vakter för att hitta en butik med kodnamn "PANG".

Trots det vackra vädret möts jag av en kall pinande vind när jag inleder den 4 km långa stadsvandringen. Min avancerade GoogleGPS i Iphonen visar mig en väg (omväg visade det sig senare) förbi ytterligare en rad sevärdheter innan jag med uppfälld rockkrage kan svepa in i den suspekta butiken för att hämta en leverans, vid det här laget kraftigt nedkyld. Mina tankar förs givetvis genast till " Spionen som kom in från kylan", men det som händer nu raserar allt jag byggt upp under veckan som "hemlig agent".

En leende dam i 50-års åldern möter mig i en butik som liknar ett stökigt tonårsrum på 80-talet, alla färger som kastas mot mig får mig för ett kort ögonblick att tappa fattningen och jag hör mig själv fråga efter OddMolly.



- Ja, givetvis säger, hon glatt, vi har udsalg på dessa och här har vi ännu mer......


OddMolly är inte min kontaktperson och mitt agentalias är inte OddFellow, jag har bara följt GPS:en till ännu ett inköpsställe för Per Holknekts kreationer. Med ett tillgjort snett leende och efter en stunds konferens med Maria via mobilen har vårt val för dagen fallit på den vackra kreationen "Bronte Shirt - Chalk" och nu var alla lyckliga, åtminstone trodde vi det.

Jag kunde nu tillbringa de 4 promenad-kilometrarna tillbaka till min bas, hotellrummet, med att återigen bygga upp min mystiska aura, återigen nicka med ett mystiskt leende mot de danska soldaterna och personalen på hotellet.
Det var i detta läge av tilltagande anspänning som den trevliga damen i butiken PANG tog upp påsen jag skulle bära hem OddMolly-kreationen i......


All eventuell mystik var från detta ögonblick som bortblåst och jag fick under hela min promenad tillbaka till hotellet se mig om med oroliga ögon för att inte bli inviterad av äldre herrar till mystiska badhus. Mr OddFelllow hade utrustad med en skrikande gul bärkasse, med ett stort rött hjärta med bokstäverna PANG, lastat sin OddMolly med en känsla av att bli Mr OddFjolly.

Nästa vecka jobbar jag från Sverige, då kanske mystiken hinner återvända till veckan därpå, när jag återigen ska vandra på Köpenhamns gator som en vanlig man....