onsdag 21 november 2012

Nu är det jul igen....skynda att fynda..


Många brukar hävda att tiden från mitten av november fram till julhelgen i december är den värsta tiden på året, bara massa stress och jäkt för att tillfredsställa behoven hos såväl barn som släktingar och inte minst våra kära detaljvaruhandlare.

Personligen inträder jag i en liten glaskula av lugn i mitten av november och börjar likt det barn jag en gång var se fram emot helgerna och att se svettiga julklappsjägare göra "Tabberas" på den ena skitprylen efter den andra, i sin vilda jakt för att behaga sina profithungriga avkommor. Det senare är antagligen bara en böjelse man kan tillåta sig när ens egna barn blivit tillräckligt stora för att inte vilja ha skiten, utan bara reda kontanter eller upplevelser.

Givetvis får jag en mindre känga av stressen när sladdisen på 6 år inträder i de olika stadierna av likblekhet som drabbar barn med start när första pyntet dyker upp i skyltfönstren sent i juli, men jag tror hon är ovanligt avspänd och inte alls snorig och äcklig som alla andra barn i juletid ( det ska givetvis uppfattas som ett skämt om ni inte har snoriga och äckliga barn).

I takt med att likblekheten ökar hos barnen, ökar också för enda gången på året vår möjlighet som föräldrar att styra barnen, vid vissa tillfällen skulle man till och med tro att man lyckats med sina tappra försök att uppfostra dem, när de efter uttrycket "tomten ser dig" med enorm tjänstvillighet kastar sig över det ena hushållsrelaterade uppdraget efter det andra.

I mitt stilla sinne kan jag se en multiplicering av julen som ett sätt att skapa fred på jorden och harmoni i småbarnsförälder-världen, men så grymma kan vi väl inte vara mot de små liven, eller? Nej, antagligen inte. Jag har kallats curlingförälder vid ett flertal tillfällen trots att varken jag eller mina barn spelat eller spelar curling, det måste bero på att jag en gång vid ett besök i Ottawa blev guidad genom en curlinghall, så jag kan givetvis inte iscensätta en så diabolisk plan mot de små ömtåliga para......förlåt liven.

Nej, jag bidar min tid i lugn och stillhet fram till jul, ty det är ju en glädjens högtid och man blir ju inte lycklig av att stressa och naturligtvis försöker jag hjälpa mina medmänniskor under julmånaden att ta det lugnare också, genom att alltid ställa mig till vänster i rulltrappan, sänka hastigheten på vägarna utan att använda vägrenen, föra långa och trevliga samtal med alla i köerna och med expediterna, utan att handla.

Vad gör man inte för att skänka lite julefrid till omvärlden.....simma lugnt, så blir det fina snöänglar.

Fredrik med röda mulen

lördag 17 november 2012

Historien kan göra ont....

Jag och mina söner tillbringade en underbar helg i den fantastiskt vackra och intressanta staden München, från vilken jag har många härliga minnen. Helgen skapade många nya minnen som kommer att bestå för evigt, liksom mina söner redan upplyst mig om (tack jag älskar er med).

Till trots av en härlig inramning med besök på såväl Oktoberfest Museum såväl som BMW Welt, kommer ingen av oss glömma en 3 timmar lång vandring genom det gamla koncentrationslägret Dachau, 15 minuter utanför München.

Vad kan driva en människa att utsätta en annan människa för de grymheter som redovisas med bevis redan vid porten där "Arbeit Macht Frei" berättar för dig att vägen till frihet är endast ett arbete så hårt att få någonsin kommer att passera den porten åt andra hållet.

Jag kan inte förstå hur ett förakt kan bli så stort att du är beredd att inte bara förtala en annan människa utan också ta ifrån dem deras livskraft steg för steg tills ingenting längre finns kvar och de är redo att låta sina medmänniskor dö för att se en ny dag gry. Den typen av grymhet som man lyckades få ett folk, eller delar av ett folk att stödja, måste aldrig upprepas igen, aldrig igen.

Det finns inget försvar och det går aldrig att förneka, det handlar om ren ondska. Ta med era ungdomar till dessa platser innan de rakar av sig håret och börjar skrika "Sieg Heil", det finns fortfarande en möjlighet att vi slipper se detta igen.

Ett stort tack till våra tyska värdar som ser det som sin plikt att berätta historien för omvärlden.







By The Way, Jimmy Åkesson, du kanske skulle skicka din egen lilla SD Schutzstaffel på träningsläger till Dachau, nu när de har tagit TimeOut från demokratin!!!

Auf Wiedersehen.

onsdag 7 november 2012

Morgonstund har bismak i mun

Med risk för att skriva ett av världshistoriens kortaste blogginlägg, fattar jag nu kaffekoppen med högerhanden samtidigt som jag låter vänsterhanden dansa fritt över tangentbordet. Men vad f-n!
Inte ens den heligaste av alla drycker, kaffet, undgår numera piffiga smaksättningslösningar alá Chica 08-cafeér.


När jag med sedvanlig målmedvetenhet , som hos den luttrade morgonmänniska jag nu är, styr kosan mot den numera likt en katt fräsande kaffebryggaren (notis: den sjunger definitivt på sista versen), ovetande om den stundande smaksensationen, anar jag föga att nu har nyhetens behag slutligen nått oss skogsmullar med, nu är det slut på "nära naturen livet".

Redan vid första sippen, som normalt fungerar som en uppiggande elchock för en halvsovande 44-åring, inser jag att något är fel, mycket fel. Vad är det för unken bismak på Arvid Nordquist Classic-kaffet? En liten sipp till får mig att börja fundera på om det är avkalkning som pågår eller om någon förväxlat kaffebryggaren med juicepressen....nej den är ju röd och kaffebryggaren svart, inte ens jag skulle kunna missa en sådan sak, eller?

Vid tredje klunken har jag nu inträtt ett tillstånd av fullständig oförfinad vakenhet (höll på att skriva nakenhet, men det vore att leda inlägget till fel nivå) och mina tinningar börjar bulta på det bekanta koffein i blodomloppet-sättet, så det måste i alla fall finnas spår av kaffe i det jag just dricker.

Upp åker skafferidörren, liksom locket på kaffeburken och mitt helspända luktsinne meddelar hjärnan, att visst är det kaffe i burken.
-Vad trodde du pucko, triumferar luktsinnet? Det står ju kaffe på burken, men kolla på påsen bakom burken istället.

Bakom kaffeburken döljer sig en liten påse med s.k finkaffe, smaksatt med Apelsin och Choklad. En fjärde klunk av den mystiska drycken bekräftar nu texten på den lilla "chica" påsen. Hur lågt kan en kaffedrickande nation sjunka? Gottiskaffe!!

I morgon är det jag som plockar fram kokkaffe-pannan och märker den med "Enbart riktigt jävla kaffe". Nu är det krig mot dekadensen och förfallet inom koffeinist-Sverige, nu ska här tillredas gammalt hederligt kaffe som får stå och dra på låg värme halva dagen för smakrikhet och styrka.


Härligt, nu kan jag dricka mitt riktiga kaffe samtidigt som jag avnjuter den nyskalade apelsinen och liten, liten bit av den 70%-iga chokladen, inga nymodigheter här inte, kaffe ska vara kaffe.....