Oavsett var jag befinner mig i Sverige eller i andra länder, finns en sak som förenar oss alla, kaffe. När du träffar en ny kund eller för den delen bara besöker någon främling helt flyktigt, ligger det alltid en spänning och obekväm känsla i luften, tills det att isen bryts och de magiska orden uttalas:
- Vill du ha en kopp kaffe?
Det är nu skyddsmurarna för ett ögonblick rasar ner och vi hittar den gemensamhet vi desperat sökt efter under handskaknings-processen (då vi redan förträngt namnet på personen i väntan på den avgörande frågan). Det är nu vi tillsammans kan sträva mot det gemensamma målet, att besiktiga kaffeutrustningen på företaget. För många kundmottagare är det här en smärtsam och ibland tung process om besökaren (jag) skulle tacka nej till isbrytarkoppen, liksom det är för mig som besökare om mottagaren är renlevnads-människa och glömmer frågan.
Hela vandringen till kaffemaskinen är nu ett triumftåg för oss båda, då isen är bruten och vi helt plötsligt finner oss involverade i samtal om allt från familj till fritidsintressen och barn, till vi plötsligt närmar oss kaffemaskinen, då stiger spänningarna igen. Kommer maskinen att kunna erbjuda det som önskas, är den tillräckligt avancerad, blir kaffet tillräckligt starkt, hur många alternativa drycker erbjuds i den? Jag kan nu se på min mottagare om han förbereder ett försvarstal eller ett stolt tal om alla de fantastiska optioner de har som lyckliga medarbetare på just detta företag.
Om maskinen nu visar sig vara jämförbar med BMW M5 eller en Skoda Octavia spelar ingen roll, min erfarenhet av dessa maskiner har lärt mig både att uttrycka jublande beundran såväl som djup sympati och förståelse inför utsagor som: Vi har en ny maskin på väg eller Super de Lux versionen av den här som vi i vanliga fall använder är tillfälligt utlånad till NASA för att de ska lära sig avancerad programmering inför nästa rymdresa.
I slutänden kommer jag ändå att välja en stor kopp extra starkt svart kaffe, men spelet måste få fortsätta en stund till, vi bygger en kundrelation fram tills koppen sätts mot läpparna.
Del två av min analys är ofta att försöka räkna ut vad min mottagare kommer att välja i maskinen, för att på så vis kunna bygga ett ytterligare stabilt fundament till vår relationsbro, något som oftast är väldigt enkelt i Sverige och då speciellt utanför storstadsregionerna. I storstadsregionerna vill man helst dricka helt vanligt svart "Bonnakaffe", men det får inte heta svart kaffe, det måste ha något halv-italienskt namn typ "Macchiato", "Capuccino", "Espresso" eller liknande. Givetvis har jag slängt mig till med ett snyggare namn på svart kaffe med "Cafe Americano", vilket tydligen är Espresso med lite mer vatten i det hela....eller helt vanligt kaffe som jag skulle uttrycka det.
Det är först om personen i fråga väljer te, gärna smaksatt som vi står inför ett problem, annars brukar vi kunna bibehålla den fina atmosfären under resten av vårt möte och i slutänden låta kaffet förena oss i en av koffein upprymd värld där inga problem är stora nog för att inte kunna lösas.
Den enda situationen jag hittills inte kunnat bemästra var vid ett tillfälle i södra Tyskland, då jag erbjöds att slå i Nescafe-pulver i en plastmugg med varmt kranvatten, där gick gränsen för mig och jag blev under den veckan en mineralvattendrickare av stora mått, utan en relation annat än extremt yrkesmässig med min kund.
Njut av ditt kaffe, men gör det gärna tillsammans med en ny eller gammal vän
Javamannen
