Ænnu en vecka på resande fot...

Jag får børja med att ursækta min dåliga danska, men datorn jag anvænder ær precis som jag baserad i Køpenhamn.

Så har jag då æntligen återvænt till mitt kæra Køpenhamn, dær hotellpersonalen på Adina kallar mig vid førnamn och briljerar i sina førsøk att prata svenska, trots att de vet att jag inte har några som helst problem med att førstå danska. Det kallar jag omtanke utøver det vanliga.

Børjan av veckan bjød inte på något direkt kalasvæder, men sedan i onsdags har solen møtt mig varje morgon då jag vandrat min utstakade væg mellan hotellet och min kund. Det finns få saker som jag uppskattar så mycket som att vandra genom det vackra slottet Kastellet, på klapprande kullerstenar, glatt hælsandes på alla officerare som reflexmæssigt gør en honnørliknande rørelse med armen av gammal vana.

Jag kan ibland få sådan lust att berætta att jag minsann ær værnpliktig fænrik från Sverige, trænad før att vandra øver Øresund så fort isen har lagt sig, precis som svenska kungar gjort førut. Men antagligen skulle inte det fungera som någon direkt "isbrytare" i en sådan dialog.

I går (torsdag) drabbades jag av en blackout under min kvællspromenad och befann mig efter ca 20 minuters flanerande utanfør portarna till den beryktade OM-butiken. Efter en kvick kontroll av mina omgivningar smet jag snabbt och ljudløst in genom dørren och børjade lukta mig fram mellan hyllorna.

Lukten har visat sig vara av stor betydelse før OM-kunderna, eller åtminstone før den jag kænner bæst. Klæderna som tillverkas i Portugal luktar næmligen lite mer angenæmt æn de øvriga, vilket osøkt får mig att tænka på min kære far som alltid luktar på allt som sætts i hans hænder vid jul och liknande. Jag och min Lillebror facinerades av detta så till den milda grad att vi brukade køpa skinnhandskar till honom varje jul , på den tiden då vi køpte till oss vuxna, bara før att se honom vædra efter skinndoften, likt ett rovdjur som spårar ett byte.

Men nu har jag uppenbarligen tappat tråden lite grann, så åter till OM-butiken och dofterna från Portugal. Den alltid så trevliga personalen, sløt snart upp vid min sida, ivriga att hjælpa mig med alla mina frågor om ditten och datten. Efter ett samtal till huvudkontoret hade jag fått hjælp att bestæmma mig før en beige kofta, som Maria sækert kan berætta mer om, då jag inte ær så uppdaterad på den nya kollektionen (haha!).

Skojade bara, alla kænner væl till en Mullholland Alpacca Coat, Vintage Chalk, eller?

Som en avslutning på det mycket trevliga besøket och dialogen i butiken slæppte jag, som vardandes någon form av vice expert på OM, kommentaren om de vældoftande Portugal-tillverkade klæderna, vilket givetvis fick personalen att fara omkring som påtænda blodhundar mellan hyllorna, bara før att kunna bekræfta det jag just sagt.

Min sista tanke nær jag læmnade den nyupplysta och sniffande personalen bakom mig før att vandra tillbaka till en væntande middag med goda vænner var......

Mr Odd Molly strikes again