söndag 8 november 2009

Fars dag...hmm..


Så var det då fars dag, dagen då alla fäder ska hyllas för sina lysande insatser under året och uppmärksammas med gratulationer från sina kära små avkommor. Nu ska små presenter överlämnas i form av en sidenslips att hänga i garderoben eller en fyndig kaffemugg, där det står att Fredrik betyder Fredsfurste och kommer från forntyskans Friedrich.

Ibland kan överraskningsmomentet bestå av att slipsen uteblir eller koppen bara kort och gott har texten "Pappa är bäst", det kan också i sällsynta fall stå texten "Mamma är bäst". Detta brukar förklaras med att Pappa-muggarna var slut och det är ju ändå tanken som räknas. Jo, jag tackar jag.
När mina barn var små brukade de med en sällan skådad iver tillreda en frukost-bricka som med mycket möda och besvär baxades in i sängkammaren, efter en strapatsfylld resa uppför trappan. På brickan hittade man ofta saker som bjöd in till en kulinarisk vandring i det okända. Vid varje Fars dag kände man sig som en testpilot som skulle vara den förste att spränga ljudvallen, eller som Stanley och Livingstone, vilse någonstans i Afrikas djungler.

Jag vill dra mig till minnes speciellt en sådan frukostbricka, vilken ännu idag kan få mig att vakna med ett ryck varje fars dag och kallsvettig lyssna efter tassandet av små barnfötter i trappan. Denna Fars dag bestod frukost-menyn av följande:

2 st torra korvbröd med enbart Kalles Kaviar som fyllning.
1 glas mer eller mindre outspädd Apelsinsaft.
1 kopp kaffe som fick Espresso att framstå som källvatten.

Med mantrat " det är tanken som räknas", pressade jag sakta men bestämt ner de båda korvbröden, drack upp den outspädda saften och tillbringade 2 dygn i vaket tillstånd efter kaffet, livligt påhejade av mina glada frukostentreprenörer. När det sedan blev dags för den obligatoriska paketöppningen kunde jag glädja mig åt en färgglad teckning med rubriken "Papa är best" och en av mina sedan länge kasserade slipsar inslagen i Ugnsfolie och säkrad med sjukhustejp.

När jag vaknade idag insåg jag att det var trots allt ganska roligt att få "Frukost" på sängen och min minsta "treåringen" kommer säkert utsätta mig för samma behandling redan med start inom 1 eller 2 år. Det är ju trots allt - Tanken som räknas...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar