I dag är det dags för det sista rycket, dagen då en hel tomte-armé ska ut och göra Mamon lycklig. Det talas redan om nya rekordsiffror för årets julhandel och barnen tindrar ännu mer än vanligt i hopp om att den omkringstrykande tomten ska se hur snälla de är och ge dem några klappar extra.
Själv har jag tindrat klart när jag inser att jag kommer vara en av alla dessa sista-minuten-jägarna i år igen. Har förvisso köpt klart i stort sett alla klappar, men julmaten ska ju införskaffas och lite akvavit till barnen, förlåt till sillen ska det vara. Det kommer bli en hektisk dag bland massa hålögda småbarnsföräldrar med övertrasserade krediter, mor- och farmödrar med färdigskrivna inköpslistor från barnbarnen och ungdomar som bränner sina månadspengar på presenter till sina föräldrar trots att dessa bestämt sagt att "jag önskar mig bara fred på jorden".
Varifrån kommer nu denna hysteri som drabbar oss årligen vid den här tiden? Är det beroende på en liten frälsare som föddes i ett stall för drygt 2000 år sedan eller är det enbart en hednisk tradition? Min teori är enklare än så, givetvis finns det en koppling till stallfödseln, hednatraditionen m.m i vårt julfirande, men egentligen är de i modern tid bara en ursäkt för att kompensera våra kära familjer och vänner för att ännu ett år har gått där stressen, pressen och ekorre-hjulet gjort att vi inte kunnat tillbringa tillräckligt mycket kvalitetstid tillsammans med varandra.
Man kanske skulle införa en liten miniatyrjul varje månad där familjen och mysandet är schemalagt och man ger varandra små presenter för att visa sin uppskattning. Där man kan titta på en bandad version av både Kalles jul och Karl-Bertil samt dricka lite varm glögg eller kall om det är sommar. Det vore kul att träffa sina syskon och föräldrar varje månad, ha ett stort knytkalas och sjunga glada sånger och skratta långt in på småtimmarna.
Hmmm..Så gör man visst mycket mer i arab-världen och i det vi kallar u-länderna, där är visst familj och vänner mycket viktigare än att spendera massa pengar på saker vi egentligen inte behöver. Kanske börjar bli dags för oss att ta till oss lite mer av andra kulturers sätt att se på familjen, eller vad tycker Jimmie Åkesson om det?
Oj, nu klämtar klockan för min resa till stora staden och alla väntande inköp av nyttoartiklar och bra-att-ha-grejer som ska slås in i ett glänsande papper med små amerikaniserade schablonbilder av julefrid och rödmosiga tomtar, får väl börja min nya bana med månatliga familjesammankomster i januari istället, är lite stressad just nu....
God Jul!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar