torsdag 7 februari 2013

Tusen och en natt....Hezār-o yek šab



När vi vandrar runt i vår vardag är vi långt från den mystiska sagovärld som målades upp för oss som barn, när våra föräldrar tog oss med på en resa till "Ali-Baba och de fyrtio rövarna", "Sinbad Sjöfararen", Aladdin och inte minst "Anden i flaskan",  som fick fantasin kring de tre önskningarna att flyga iväg på en magisk flygande matta. Allt var så spännande när man var liten och inte visste bättre.....eller?

När jag som avslutning på min vardag, sittandes i bilen mellan Norrtälje och hem, får en "liten" inköpslista skickad till mig, anar jag föga att min barndoms sagor snart kommer tillbaka, om än för ett kort mystiskt ögonblick. Som den vanemänniska jag nu är, faller mitt val av inköpsställe på Coop Forum i Västerås. Jag vill inte leta efter varorna på listan, det orkar jag inte så här dags på kvällen, så lokalkännedomen tar mig till samma butik igen.

Inköpslistan innehåller inga stora överraskningar, sånär som på tre artiklar som jag inser kommer vålla mig lite tidspillan och vånda, lampolja, lacknafta och tändblock till vedpannan. Var kan de artiklarna finnas i denna till ytan väl tilltagna komboaffär?

Det är nu, mitt i vardagsbestyren jag plötsligt återvänder till barndomens mystiska sagovärld. Det är lugnt i butiken och jag irrar mig sakteliga mot byggavdelningen, där jag tror mig kunna hitta de tre artiklarna som inte innehåller födoämnen. När jag svänger in i en gång och råkar stryka mig mot en glödlampshylla står han plötsligt där, en liten glasögonprydd man i Coop-uniform, han ler mot mig och undrar om jag önskar hjälp med någonting.

Min första reaktion är givetvis att se mig om efter dolda kameror eller vårdare som tappat bort någon patient. Det är 2013, butikspersonal i Sverige ska inte vara serviceinriktad och hjälpsam, de ska med uppbringande av sin sista kraft lägga ifrån sig mobilen och undra varför man stör dem på jobbet. När jag blåst faran över, han ler ganska vänligt, försöker jag trevande med.....jag letar efter lampolja...min första önskan.

Följ mig, den här vägen, svarar den lilla mannen blixtsnabbt och pinnar iväg mellan hyllorna. Innan jag vet ordet av har alla mina tre önskningar gått i uppfyllelse och den lille mystiske mannen i den brandgula uniformen är försvunnen igen. Jag hann knappt tacka honom, men jag inser under den resterande bilfärden hem till tryggheten i Bergslagen att magin från sagovärlden är närmare än du tror om du bara tror.

God natt alla barn!

Sinbad

2 kommentarer:

  1. helt klart en sagofigur, sådär trevlig personal fínns väl inte ?

    SvaraRadera
  2. Han finns i verkligheten......men jag undrar om det inte var min beröring av lamphyllan som framkallade honom trots allt...

    SvaraRadera