onsdag 21 november 2012

Nu är det jul igen....skynda att fynda..


Många brukar hävda att tiden från mitten av november fram till julhelgen i december är den värsta tiden på året, bara massa stress och jäkt för att tillfredsställa behoven hos såväl barn som släktingar och inte minst våra kära detaljvaruhandlare.

Personligen inträder jag i en liten glaskula av lugn i mitten av november och börjar likt det barn jag en gång var se fram emot helgerna och att se svettiga julklappsjägare göra "Tabberas" på den ena skitprylen efter den andra, i sin vilda jakt för att behaga sina profithungriga avkommor. Det senare är antagligen bara en böjelse man kan tillåta sig när ens egna barn blivit tillräckligt stora för att inte vilja ha skiten, utan bara reda kontanter eller upplevelser.

Givetvis får jag en mindre känga av stressen när sladdisen på 6 år inträder i de olika stadierna av likblekhet som drabbar barn med start när första pyntet dyker upp i skyltfönstren sent i juli, men jag tror hon är ovanligt avspänd och inte alls snorig och äcklig som alla andra barn i juletid ( det ska givetvis uppfattas som ett skämt om ni inte har snoriga och äckliga barn).

I takt med att likblekheten ökar hos barnen, ökar också för enda gången på året vår möjlighet som föräldrar att styra barnen, vid vissa tillfällen skulle man till och med tro att man lyckats med sina tappra försök att uppfostra dem, när de efter uttrycket "tomten ser dig" med enorm tjänstvillighet kastar sig över det ena hushållsrelaterade uppdraget efter det andra.

I mitt stilla sinne kan jag se en multiplicering av julen som ett sätt att skapa fred på jorden och harmoni i småbarnsförälder-världen, men så grymma kan vi väl inte vara mot de små liven, eller? Nej, antagligen inte. Jag har kallats curlingförälder vid ett flertal tillfällen trots att varken jag eller mina barn spelat eller spelar curling, det måste bero på att jag en gång vid ett besök i Ottawa blev guidad genom en curlinghall, så jag kan givetvis inte iscensätta en så diabolisk plan mot de små ömtåliga para......förlåt liven.

Nej, jag bidar min tid i lugn och stillhet fram till jul, ty det är ju en glädjens högtid och man blir ju inte lycklig av att stressa och naturligtvis försöker jag hjälpa mina medmänniskor under julmånaden att ta det lugnare också, genom att alltid ställa mig till vänster i rulltrappan, sänka hastigheten på vägarna utan att använda vägrenen, föra långa och trevliga samtal med alla i köerna och med expediterna, utan att handla.

Vad gör man inte för att skänka lite julefrid till omvärlden.....simma lugnt, så blir det fina snöänglar.

Fredrik med röda mulen

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar