Always look on the bright side of life...

Vintern vägrar släppa sitt grepp om oss och dag efter dag vräker det ner snö. Jag tillhör normalt sett den tappra skaran som idogt hävdar tjusningen med de fyra årstiderna, men nu börjar även jag få nog av detta snöyrande, kylan och skottandet av min gård, även om grabbarna brukar hjälpa mig, med glasartade blickar likt vilsekomna Frostmofjällbarn.



Gårdagen började tidigt med avresa från Gammelbo med destination Värtahamnen redan klockan 06.00, hade ett viktigt säkerhetsmöte bokat klockan 09.00. Eftersom jag skulle vara föredragande bestämde jag mig för att skaffa mig en extra timme till resan istället för de 2 det normalt tar. Vädret var ju också lite ostadigt, med kraftiga vindar, kyla och det numera obligatoriska snöyrandet.

Lite varmt kaffe och frukost och vips, resan är påbörjad. Om jag hade vetat vad som nu väntade hade jag antagligen gjort som mina kollegor i övrigt, dvs stannat hemma och jobbat på distans. Redan mellan Köping och Västerås blev jag ögonvittne till en kollison mellan en stillastående galning och en glidande länsbuss, därefter blev resan till Stockholm en enda kakofoni av köer och olycksplatser, där bilar låg upp och ner och på alla tänkbara sätt i båda riktningar i körfälten.

Mitt möte flyttades succesivt framåt 15 minuter i taget, men fortfarande hade jag humöret i behåll, är ju som känt sedan tidigare en glad lax som alltid ser det positiva i allting. Kan ju inte påverka situationen, bara att gilla läget. Bästa att ta det extra försiktigt inne i stan, vet ju aldrig vad alla andra kan hitta på i trafiken.

Med bara 5 minuters bilresa kvar till mitt hägrande mål, efter 4 timmar i bilköer är det så dags för en liten vänstersväng vid Stockholm stadion. Rött ljus och min låga fart om ca 15-20 km/h ger mig full kontroll över bilen, tror jag i allla fall.
-Va f-n, det går inte att stanna! Åh, nej en lastbil! Min fina BMW!



Med den hystersiska farten av 5 km/h glider jag graciöst in i draget på en lastbil och stannar för rött ljus. Lastbilskillen kommer ut och konstaterar att "shit happens", men vi behöver ingen skadeanmälan eftersom han inte har en skråma på bilen. Tur för honom, jag har ingen grill på bilen längre, plastskit.

Vad ska jag nu göra, ringa försäkringsbolaget eller rusa vidare till mötet? Jag valde det senare och lyckades med bedriften att dessutom hitta en parkeringplats utanför destinationen, imponerande. Ett gäng överförfriskade ungdomar som just anlänt med båten till Värtahamnen efter någon liten dryckesresa brölar glatt när de ser min grill, detta skulle aldrig ha hänt med deras Volvo 240, tärningarna i bakspegeln hade dämpat stöten.

Vad mer kan hända denna dag? Tankarna fokuseras snabbt på mitt kommande möte och jag stoppar ned skjortan i byxorna och ska just spänna bältet ett snäpp när spännet klickar till och upphör att leverera sin tänkta funktion. Bara att stoppa ner handen i byxfickan för att hålla upp byxorna, nu kan jag inte låta bli att le och tänka att jag skulle stannat i sängen idag.

Mötet gick finfint och nu återstår bara processen med fösäkringsbolaget, eventuella hyrbilar,verkstäder och en stundande hemresa á 20 mil till Gammelbo. Måste dessutom fixa flygbiljetten till Köpenhamn på måndag morgon och lösa eventuella transportproblem till Arlanda. Framme på verkstaden i Danderyd fixar sig allting som genom ett trollslag, bilen kan jag lämna in om 2 veckor den är trafikmässigt OK, flygbiljetterna fixade en jobbarkompis och mailade till mig, reparationen går på vagnskadegarantin.

Tur man är positiv! Satte mig åter bakom ratten och läste lugnt igenom de 35 mailen som plingat in i Iphonen under min strapatsfyllda förmiddag. Ett av mailen ber mig vika av sista veckan i april för en konferens i Los Angeles och kolla upp hotell och flyg dit. Maria kommer bli överlycklig och genast börja leta efter OddMolly-butiker i alla mellanlandningsstäder och i LA.

Hemresan går långsamt men bra och jag hinner till och med handla lite mat ICA i Köping på hemvägen. Vilken tur jag hade som inte krockade värre än jag gjorde och att det snart är vår. Nu på lördagsmorgonen visar Maria upp några jättesnygga OddMolly-plagg som hon köpt från USA, var hittar hon alla dessa butiker? Ett exempel som hon säkert kommer nämna i sin blogg Javabönan ser ni nedan.

Personligen ser jag fram emot vårkollektionen, då släpps Fonda-dressen i blodröd, min favoritfärg, den tänker jag köpa till Maria om hon inte gör det själv...

Always look on the bright side of Life!!!!!