Ju större maskiner, ju mer manlighet...Detta har man hört ett antal gånger från bekanta som helt oprovocerat och utan egentlig anledning skaffat sig traktorer, fyrhjulingar, crosshojor och stadsjeepar. Jag har inte för mitt liv förstått vad maskinerna har med manlighet att göra tills jag i fredags hämtade golvslipmaskinen hos Hyrmaskiner i Lindesberg. Slipmaskinen var en solid pjäs med ett antal kilo på nacken, och med en säreget robust konstruktion.
Grabbarna fick med uppbådande av alla sina krafter bistå mig i transporten från bilens bagageutrymme till utbyggnaden i övervåningen och jag lovar att de såg ganska slitna ut även om de intygade att det "går minsann alldeles utmärkt, den är inte så tung". Mig lurar de inte, slipmaskinen väger säkerligen 10.000 ggr mer än datormusen de spelar World of Warcraft med.
När jag utrustad med hörselkåpor första gången startar upp slippmaskinen, känner jag adrenalinet strömma genom min ådror och inser direkt att en sån här maskin måste jag bara ha, jag kan inte klara mig utan vibrationerna som nästan sliter bort armarna från sina fästen och får händerna att uppvisa skakningarna hos en absintabstinent sekelskiftesfransos.
När jag utrustad med hörselkåpor första gången startar upp slippmaskinen, känner jag adrenalinet strömma genom min ådror och inser direkt att en sån här maskin måste jag bara ha, jag kan inte klara mig utan vibrationerna som nästan sliter bort armarna från sina fästen och får händerna att uppvisa skakningarna hos en absintabstinent sekelskiftesfransos.
När jag slipat klart de stora ytorna med ett självbelåtet leende på läpparna, är det dags för lillebror slipmaskin, som med sitt inbyggda lysrör, för bättre sikt", bibehåller min känsla av manlighet när jag på alla fyra mer eller mindre dras runt väggarna till ljudet av den roterande slipskivan. Wow! Vilka coola maskiner, nu är allt mer eller mindre färdigslipat på mindre än en helg. Kvar finns bara en liten, liten del att slipa i hörnen på rummen, men till detta har jag ju redan en egen maskin.
Det är nu min adrenalinstinna manlighet likt en pysande ballong sakteliga försvinner och jag återgår till mitt vanliga jag. I hörnen använder jag den lilla gulliga slipmusen som Maria köpt till våra spegeldörrars slipning. Den är så liten så den knappt syns i min grova arbetarehand (förlåt, menade datakonsulthand) och ger ifrån sig ett löjligt väsande ljud utan överdrivet mycket vibrationer....ja ja, den fungerar ju i alla fall och nu återstår bara lite finputsning med min vanlig bandslip på måndagskvällen så kan Maria få olja in golvet inför den stundande slutspurten på grabbarnas rum....Själv sticker jag nog till Los Angeles under tiden....
Bye for Now!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar