Redan under tidig höst 2010 kan jag införskaffa mina PFD-kläder, äntligen. Odd Molly ska släppa en kollektion för män, en kollektion som ska föra tankarna till daggen som finns i en skog efter en skogsbrand. Den har man ju upplevt några gånger, eller? Det närmaste jag kommit den känslan måste vara när jag brände sönder ett pinnbröd under en hajk med Ansgars-juniorerna. En touch av skärgårdsdoktorn, lite mjukt, men ändå macho på samma gång.
" The PFD-man is a man of high ambitions, yet a man who does not take him self to seriously". Skulle kunna vara vilken manlig partiledare som helst , eller kvinnlig för den delen.
"The PFD-man sets sails alone if no-one joins".
OK, börjar greppa det hela, Thor Heyerdahl-looken.
"A man of doing".
Jaha ja, där dök både Martin Timell och Bygglovs-Matte upp. Nu börjar jag bli smått förvirrad.
Efter att ha läst hela definitionen av herrkollektionen inser jag med skräckblandad förtjusning att jag är den absoluta idealpersonen för att bära Post Fire Dew (Mr Odd Molly, för er som inte vet). Jag som alltid sett mig själv som en typisk Marlboro-man, lite dunkel, sittandes vid en lägereld, lonewolf, hela kittet, har levt i en villfarelse hela mitt vuxna liv.
Jag gillar att renovera, har höga ambitioner, tar inte mig själv på allvar, men det där med segling kan nog få vara...men 3 av 4 räcker för att jag ska vara övertygad, det är mig Per Holknekt ser som målgrupp, den förvirrade 42-årige datakonsulten med en förkärlek för allt som kan göra vardagen lite bättre än den är.
Med en dåres envishet vägrar jag att köpa resonemanget från Odd Molly-Per, kastar mig iväg till Barkarby och införskaffar ännu en Marlboro-pike´, sätter på mig mina ruffiga jeans och tar en Caol Ila, med vetskapen att jag redan i augusti kommer att köpa min första Post Fire Dew-kofta...om jag hinner innan Maria gjort det...
Ett I-lands problem löser av ett annat....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar