måndag 31 maj 2010
Min släkt...en samling underbara människor..
Släkten är nog en underlig företeelse, eftersom det inte spelar någon roll att man inte setts på evigheter, man är ändå så nära vänner att man kan prata om allt mellan himmel och jord. Alla kusinerna, med barn samt våra anfäder och anmödrar samlades för att tävla i kunskap in en tipspromenad om Gammelbo (jag vann inte ens, det gjorde Lotta :-)) och om morfar och mormor förstås.
För de som fortfarande hade tävlingslustan kvar väntade en gastkramande brännbollsbatalj, där osedvanligt många verkade missa sina första två slag, bara för att kunna använda tredjeslagets tennisracket och ett säkert frivarv. Olyckligtvis råkade Olle ramla på en sten med ett efterföljande akutbesök med tillhörande stygn som resultat. Joel fick rycka in som jourhavande ambulansförare efter att Peter hade gett sin sakkunniga syn på problemet.
Kvällen som blev allt kyligare fullföljdes med en kul musikfrågesport och avslutades med ett fantastiskt uppträdande av mina älskade barn och svärsonen på sång och gitarr, där jag givetvis till slut fick höra min favoritlåt "Another Day".
På söndagen lovade vi varann att se till att släktträffarna ska hållas årligen och det hoppas vi verkligen, för en sådan samling av underbara människor kan man bara hitta på en släktträff med sina rötter i den idylliska Bergslagsbyn Gammelbo.
Tack alla mina släktingar...
onsdag 26 maj 2010
17 år och närmare 2 meter lång.....
måndag 17 maj 2010
R.I.P R.J.D
En solig majdag kan lyfta humöret till höga höjder, men just denna dag kan en nyhet också förmörka sinnet likt askmolnet från Island...
En liten, stor man med en magisk röst och karisma har fått ge vika för den fruktansvärda cancern och sakta tynat bort från sina nära, kära och en stor publik runt hela världen.
Som 7-åring 1975, upplevde jag för första gången rösten som för mig alltid kommer förknippas med den mest otroliga hårdrocksstämman i "Man of the Silver Mountain" och tjusningen med vemodet som kunde höras i "The Temple of the King". Hans år i Rainbow gav mig många oförglömliga musikaliska upplevelser och ger mig fortfarande gåshud varje gång jag avnjuter en raspig LP eller remastered CD från den epoken.
Den största liveplattan som släppts (enligt undertecknad) signerades tillsammans med de sanna hårdrockarnas husgudar, Black Sabbath, genom "Live Evil" och flytten från Rainbow var förlåten.
När sedan det egna bandet med det egna artistefternamnet som namn, gav oss minnesvärda stunder i fantastiska hårdrockslåtar som "Holy Diver", "Stand up and Shout" och "Rainbow in the Dark", var platsen i "All time Hard Rock Hall of Fame" för alltid säkrad.
I augusti skulle jag kolla på "Heaven and Hell" då de kommer till Sverige, men tyvärr kom cancern i vägen och möjligheten att återuppleva "Live Evil" en sista gång är för alltid borta.
At the end of the dream
If you know where I mean
When the mist just starts to clear
In a similar way
At the end of the day
I could feel the sound of writing on the wall
It cries for you
It's the least that you can do
Like a spiral on the wind
I can hear it screaming in my mind
Long live Rock'n Roll....
Vila i frid Ronnie James Dio
lördag 15 maj 2010
Semester, redan i Maj....
Min stackars Chrille, som är på fotbollsläger till idag från i torsdags har verkligen fått jobba på att förbättra sina glidtacklingar, men och andra sidan lär väl inte pollen vara så jobbigt i ösregn. I morse fortsatte droppandet och även denna lördag såg ut att bli en inomhusdag....men vad nu? Solen!
I bilen på väg till Fellingsbro för att kolla på sista matchen på lägret och hämta Chrille, öppnar sig himlen och den efterlängtade vårsolen visar upp sig med all kraft och till råga på allt, med en värme jag inte känt sedan veckan i Los Angeles. Äntligen! Äntligen! Nu kommer värmen och solen att följa mig under hela min semestervecka. Här ska spikas och solas och njutas i 7 långa dagar.
Esmeralda har passat på att leka med storasyster Mimmi hela dagen medan jag var på fotbollsmatch, så en dusch var verkligen nödvändig för oss båda. Hon måste ha rullat sig i gräset, för hela håret var verkligen fullt med mossa och kvistar. Challe var nog ganska tacksam för storasysters närvaro, eftersom det gav honom lite lugn och ro från sin allt annat än lugna trollunge till lillasyster.
Lagom när jag nu sitter med ett kallt glas vitt mosserande i handen, har Maria gjort dagens fynd på farstubron. Till saken hör att vi (mestadels Maria idag) ska sätta upp pärlspont på väggarna där med, varför göra undantag utomhus? En glatt skrik och jag rusar ut för att se om hon lyckats ramla ner från stegen, men hör och häpna:
Hela taket visar sig var spontat under skivorna som sitter där och dessutom i den färgen som vi har skaffat till sponten på väggarna, vilken jackpot...
Jag utgår från att Maria kommer illustrera detta med bilder i sin blogg, så jag nöjer mig med att länka till henne...
Ha en förunderligt skön lördagskväll gott folk....
lördag 8 maj 2010
Mr Odd Målla..vilse i sin egen trädgård
Förra sommaren lyckades jag inte starta den över huvudtaget, men i år skulle fanskapet igång till varje pris. Marias blivande gårdsbutik håller på att få hela taket intryckt av någon trädliknande växt (ni märker att jag sov djupt under naturkunskapen) och ett av min trädgårdsuppdrag under våren är att befria taket medan det fortfarande är möjligt.
När Maria efter mitt sågande och fräsande ropade att nu finns det minsann blandsvampstoast att avnjuta, är jag som den ansvartagande husbonde man nu är, först in och avsmakar svampstuvningen, bara ifall att det har smugit ner sig någon liten flugsvamp i stuvningen. Man vill ju inte riskera sina övriga familjemedlemmmmmmmmmmmmmmmarrrrrrrrrrrrrrr.........
I morgon ska jag byta ut några eluttag, det ska bli spännande...
tisdag 4 maj 2010
Moviestar...
Mina kollegor som just önskat mig lycka till inser nog att ryggtavlan de just såg försvinna från bardisken i framtiden kommer att omges av livvakter och ständigt förföljas av paparazzis dag som natt. De inser att alla våra kontakter från denna stunden kommer ske via min agent och tillika manager Flemming.
Jag placeras på en hög pall av typen barstol och utrustas med en mygga av en van studiokille innan det är klart för de första testfilmningarna, avsedda att testa om jag svarar på ett sätt som gynnar företaget jag gör reklamfilmen för...och redan vid tredje tagningen börjar vi hitta rytmen och plötsligt konverserar jag och Bill i denna intervjufilm som om vi aldrig gjort annat. Alla fraser och punchlines sitter som en smäck och jag tillåter mig att improvisera likt en speedad Jim Carrey, till allas stora glädje..
När jag i går, måndag, åter promenerade in på kontoret för att inleda ännu en veckas arbete gick min chef förbi och nynnade den gamla slagdängan Moviestar med Harpo...Jag var åter i verkligheten, men fick i alla fall uppleva äventyret på andra sidan Atlanten, med allt vad en filminspelning i Hollywood-staden Los Angeles innebär....
söndag 2 maj 2010
Inga slott så långt ögat når..USA i hamburgarens fotspår..
Eftersom hotellet bara har varit öppet i en månad var givetvis allting tipp-topp, såväl rummen som alla faciliteter (Swimmingpool, Jacuzzi, Gym, Konferensdelar, Restauranger, Barer, Personalen), nästan på en nivå så man knappt vågade ställa till det på rummet, men ack så lyxigt det kändes. Från mitt fönster på 18:e våningen hade jag utsikt över hela L.A Live området, med bl.a. Staple Center (L.A Kings och L.A Lakers hemmaarena) och Grammy Museet samt massor med häftiga uteställen och restauranger.
Nu befann man sig verkligen i händelsernas centrum, den förvirrade Bergslagspojken i den stora staden. Tur man hade med sig den lika förvirrade Sonny..
Med idel goda minnen från en vecka i Los Angeles i mitt huvud, hamnar jag bredvid en kille från US Airbourne på flyget till Frankfurt och snart börjar vi samtala om allt av intresse här i livet. Han berättar om sin nya placering (okänd ort i Tyskland) och att de omplaceras var tredje år för att hålla sina färdigheter i trim och för att få variation i sitt yrkesliv som militärer.