Efter att ha avverkat ännu en födelsedag och ännu ett år, kan jag återigen konstatera att jag fortfarande känner mig som en pigg 95-åring. Inga nya tecken på förfall förutom de som funnits där sedan tidigare, möjligtvis ett uns av demens, men det har jag redan glömt.
En kittlande tanke med att fylla 42 år, är det faktum att 42 är svaret på frågan om Livet, Universum och Allting enligt min privata bibel, "Liftarens guide till galaxen", så nu ska jag då äntligen förstå allt jag undrat över tidigare, men det kan nog ta några dagar till för i skrivande stund förstår jag nog inte så mycket mer än i förrgår.
En betraktelse som är intressant är sättet jag gratuleras på denna vackra septemberdag år 2010, vilket verkligen visar att tiden har gått och utvecklingen har nått steg som ingen hade trott på för bara 10 eller 15 år sedan.
Min ena lillasyster gratulerar mig via SMS, min andra lillasyster via sin blogg, min bror via telefon (tur att någon håller på traditionerna), min mor och äldsta dotter via brev/kort från semesterresa i Danmark, mina söner via telefon och SMS från annan ort, min minsta dotter genom att öppna alla mina paket i sängen på morgonen och slutligen min sambo via sin blogg och genom att bjuda på en smarrig tårta till frukost.
Ska verkligen bli spännande att se hur gratulationer levereras om 10-15 år från idag...
Slutligen vill jag bara lugna alla mina vänner med att 42 är det nya 24, jag känner mig yngre för varje dag som går.....men och andra sidan är väl det ännu ett tecken på en tilltagande senilitet och demens.....
Mr Old Molly
