20 fantastiska år....Grattis Mimmi

Min underbara lilla dotter blir hela 20 år idag. Hur är det möjligt?

Jag kan fortfarande se henne ligga och sova bredvid katten Mojje i Brotorp.

Jag kan fortfarande se henne bygga klossar med Bobbo i Fjugesta.

Jag kan fortfarande se henne trampa runt på en trehjuling med Teddy och Max i Lanna.

Jag kan fortfarande se henne leka prinsessa med Karran i Snuggan.

Jag kan fortfarande se henne spela fotboll med den lille grannpojken Martin i Gammelbo.

Jag kan forfarande se hur orolig hon var när jag vinkade av henne vid tåget till skolan i Skövde

Mimmi har alltid varit ett litet yrväder som varit mycket bestämd och vetat exakt vad hon vill, givetvis har hennes teateregenskaper hjälpt henne att övertyga pappa genom åren. Risken är ju givetvis att de kommer fungera i fortsättningen med :-)

I alla föreställningar jag sett med Mimmi, från "småstjärnorna" till Rockmusikaler, har hon alltid varit den klarast lysande stjärnan, med sin fantastiska utstrålning och sin underbara sångröst, så hennes val att gå musikalgymnasiet var väl egentligen ingen högoddsare.

Hennes mod att våga göra något sådant som att läsa på en främmande ort som 16-åring visar också vad en beslutsam liten dam kan ta sig för bara för att hon vill och kan, även om det var lite knorrande och oro i början av tiden i Skövde, så var nog pappa mer orolig än Mimmi själv.

Mimmi lyckades också hitta världens bästa pojkvän, Martin, som jag känt sedan han var 7 år. Vilken tur att vi flyttade till Gammelbo, annars hade det väl aldrig hänt.....

Att du är världens bästa storasyster och dotter kan minst 5 personer intyga....både jag och dina syskon älskar dig, hur mycket som helst.

Tusen Kramar och lyckönskningar......

Pappa

P.S Inte för mycket Irish Coffee nu :-) D.S

Vilse i majonnäsens huvudstad...slut på semestern

Efter en lång härlig semester är jag så tillbaka i tjänst. Mjukstart är inte aktuellt i min bransch, så redan under söndagen finner jag mig på väg till Arlanda för att möta min kollega Martina och sätta mig på planet till Amsterdam. Båda har ju haft semester så en viss apati och trötthet kan våra medresenärer antagligen ana när vi lunkar genom gaten och bordar 737:an med destination Schiphol, eftersom jag försöker använda mitt MedMerakort som ID.

En av de största fördelarna med att jobba i Amsterdam är att alla företags huvudkontor samt de flesta hotellen ligger i närheten av flygplatsen, vilket gör logistiken till en bisak under alla Hollandsvistelser. En tanke som slår mig varje gång jag kliver in i den gigantiska men ändå välorganiserade ankomsthallen är, hur litet och malplacerat Arlanda måste vara för en Sverigebesökare.

Eftersom Martina ska köra den större delen av det 11 veckor långa projektet i Amsterdam, är jag endast med som en kombinerad stadsguide och projektuppstartare, eftersom jag är van att jobba i projekt med Quest PSO och känner deras rutiner, dessutom har jag jobbat mycket i Amsterdam tidigare.

Redan efter några timmar hos kunden på måndagen, kan vi konstatera att de (holländarna) som vanligt är mycket trevliga och bra att jobba med, även om de av någon märklig anledning har tagit sig majonnäs över huvudet. Vad är det egentligen med holländarna och deras majonnäs? Majonnäs fungerar i och för sig bra till friterad mat, vilket är lite av en konstart i Holland. Allt som kan friteras plus lite till är friterat till oigenkännlighet och kallas kort och gott "Krokett". Kroketterna serveras alltid med "Patat" (En grövre variant av Pommes Frites) och simsalabim, där har vi behovet av majonnäs.

Luncherna på den lilla, väl maskerade, kontorsområdesrestaurangen innebar inga överraskningar i den bemärkelsen, antingen äter man smörgåsar eller så freebasar man i "Krokett och Patat"-landet.

Då projektet flyter fint, bestämmer vi oss för en tur till centrala Amsterdam på jakt efter en bra middag, utan majonnäs och kroketter, gärna i utkanterna av det famösa "Redlight District", vi kan ju leka turister när vi ändå måste äta. Vi bestämmer oss efter en kortare stadsvandring för Tapas på holländskt vis, med en pilsner, dock ej Heineken som enligt holländarna serveras i gröna flaskor bara för att dölja att den är bryggd på kanalvatten.

En sista semesterkänsla infinner sig, när solen tittar fram och vi avnjuter en kall pilsner på en uteservering längs en vacker kanal i den vackra staden Amsterdam. I morgon, tisdag, väntar mer arbete och för mig en resa tillbaka till Svedala och Linköping, där jag har för avsikt att tillbringa onsdagen.....

På onsdagskvällen får jag så mellanlanda i Gammelbo hos min förkylda sambo innan torsdagen för mig till Sumpan och planering av massa arbetsresor under september....ska visst bli halvnorrman följt av tysk med lite holländska spår, gärna med inslag av danska och östgötska...

Ha en skön helg alla glada, själv ska jag spika lite mer läkt för att koppla av....

"Friedrich van der Hammerskajft"

Semestern börjar närma sig slutet....

Nu återstår bara den sista veckan av årets semester och givetvis sitter man där med samma facit som efter varje semester. Jag har inte hunnit en bråkdel av det som jag hade tänkt mig. Huset är inte helt ommålat, all läkt är inte på plats, alla lister är inte på plats, med mera med mera.

Ska jag nu drabbas av panik och höstångest, eller ska jag le mot mig själv och inse att Rom inte byggdes på en dag. Jag väljer att få panik, nej förresten, jag ler mot mig själv och jobbar vidare lite i lugnt fint tempo under kvällar och helger, vi har ju hela härliga augusti och september kvar. Sedan är det dags för paniken.......

Jag märker att jobbet närmar sig, mina kunder och uppdragsgivare har redan börjat slåss om min gunst, lite små avspända telefonmöten lovar mig en späckad kalender med start på måndag när jag återinträder i min yrkesroll. Inleder visst med några dagar i Amsterdam följt av Linköping för att veckorna därefter avlägga några visiter i Stavanger....och så undrar folk varför man vill vara hemma på semestern?


Ha en underbar vecka, det ska jag ha...

Fredrik