En gammal trotjänare tackar för sig....

Under det senaste halvåret har min resväska/kamrat på vida färden verkligen börjat sjunga på den sista refrängen. Det som tidigare var så enkelt, som att dra den efter sig på välsmorda gummibeklädda hjul, är numera en pina då gummit bara fläckvis täcker de små metallhjulen.

En följd av detta är givetvis att det tidigare skinnbeklädda underredet numera är nött och fransat som en välhängd Korea-duff från sent 60-tal. Alla försök att re-konditionera den har varit fruktlösa, den alltmer matta svarta färgen har kommit för att stanna och folket som omger mig vid bagagebandet förväntar sig säkerligen att en uteliggare ska kliva fram för att greppa den varje gång den passerar förbi.

Nostalgisk som jag är har jag utan något som helst positivt resultat försökt övertyga min hårdnackade sambo om väskans affektionsvärde och att jag gärna drar den efter mig på en bagagevagn i ett par år till, men på den punkten är tärningen kastad.

Om jag nu måste skaffa mig en ny resväska ska den banne mig vara i blodröd, hårdplast modell med väl-gummerade hjul som tål mina ändlösa vandringar runt ankomst- och avgångshallar. Efter en stund letande hittar jag min kandidat och ska just till att beställa den, när jag plötsligt överrumplas av prisjägaren inom mig (ska läsas, min sambo) och vilt börjar leta efter den specifika modellen runt om i hela Europa (med undantag för Frankrike, då de envisas med att alltid vilja ha bevis för att jag är den jag är).

Efter några få timmars vilt surfande har jag så lyckats lokalisera min nya vän på resorna till bästa möjliga pris, en trevlig och saklig hemsida (koffer-arena.de)lokaliserad i södra Tyskland ska lösa mina logistikproblem för lång framtid. Med sedvanlig tysk effektivitet levereras väskan nu till DHL:s ServicePoint i Örebro på några få dagar och förbereds för hemleverans till min dörr (kringgick den sistnämnda operation och hämtade den direkt i Örebro).

-Nu vet du vad som ska hända med den gamla väskan, säger en påtagligt avis sambo när jag packar upp min nyinköpta, röda och väldesignade skapelse ur kartongen.

-Nej, svarar jag med en klump i halsen, fullt medveten om vad hon menar. Min gamle "Svarten" förtjänar väl ett bättre öde än Måle sopstation utanför Lindesberg.

-Vi kanske kan använda den till något bra här hemma, försöker jag i ett sista lamt försök att rädda livhanken på de sista tygbitarna som utgör min gamla väska.

-Lägg den i släpkärran, innan du packar ner i din "Nya" väska inför morgondagens avresa.....

-Jaja, bara att låta den gå, ska nog lägga ner en pissande katt i den innan den bärs ut till släpkärran, hinner jag tänka innan jag snabbt börjar knyta band till min nye vän "Mr Samsonite".

Gamle Svarten, kamrat på vida färden.
Gamle Svarten,den bäste här i världen.
När din vandringsfärd är över,
väntar gröna ängars klöver
på dig, min trogne, gamle vän.