Ännu ett år har runnit förbi...

Att vakna upp till ett stort grattis, få kramar, pussar och presenter borde vara ett standardförfarande för uppvaknanden, men då skulle ju inte födelsedagarna bli speciella. Försöker rulla siffran 41 mellan läpparna men den känns underlig och myndig. Siffran 41 känns inte som en kommande idrottskarriär eller annan karriär för den delen, mer som en missad sådan, det känns bara som ett steg närmare morfar- eller farfar-varning.

Inget underlättas av att alla som gratulerar frågar hur man mår eller hur det känns.

Hur ska det kännas? Ska jag må på ett speciellt sätt nu? Eller kan jag helt enkelt påstå att jag mår precis som jag alltid gjort, d.v.s. oförskämt bra?

Nej bäst att ta det säkra före det osäkra och börja hävda ömmande leder och diverse väderstyrda fantomsmärtor, kräva släckt ljus vid 21-tiden samt väcka alla med stönanden och låtsashostningar vid 5-snåret på morgonen. Det hör ju till när man är äldre, eller?

Är de okej att fortfarande vara den evige hårdrockaren eller måste jag börja lyssna på Vikingarna och se på café-program?

Alla dessa funderingar far genom min skalle, medan "Jag må du leva..." sakta klingar ut i periferin. Nu kommer snart frågan om min hälsa och alla förväntar sig svaret "Jo tack, lite stel men man hankar sig fram och tar en dag i taget...

" Men inte jag då, "f-ck it", jag mår grymt bra och kan forfarande rocka till tonerna av en 67-årig Ronnie james Dio, jag har alltid en fotbollskarriär på gång och de gråa tinningarna gör mig bara ännu sexigare...

Fredrik 41, evigt ung (och lite småstel)...

Gröna ansikten på Gröna Lund...

Jag måste erkänna att jag lider av följande åkommor: En lättare åksjuka, en på gränsen till fobisk höjdrädsla och för närvarande också ett ömmande ryggslut som resultat av mina Byggare-Bob dagar under sommaren. Med de förutsättningarna kan man nog ifrågasätta mitt val av nöje förra onsdagskvällen, Gröna Lund. För vad har en man med ovanstående åkommor att göra på ett ställe där det finns såväl virvelvindar, som Fritt fall och Insane?

Jag glömde nog nämna åkomman galenskap, för sagt och gjort åkte jag till Grönan med mina 3 äldsta barn (Mimmi, Charlie och Chrille) och min gode vän Stefan, vilken förövrigt också lider av en lättare åksjuka, men för dagen inga andra fysiska men.

Det för kvällen så vackra vädret vaggade snart in mig i ett ungdomligt rus och utan att veta hur det gick till stod jag snart i kön till Fritt fall....ryggen då, är du galen Fredrik? Nej, jag avstod faktiskt och så även Stefan....Barnen kastar sig dock in i denna 80 meter höga mardröm. Föga anade jag att min rygg skulle utsättas för denna upplevelse inom några få timmar.

Jag och Stefan är ju mogna män som fortfarande är tävlingsinriktade, så 5-kamp var det naturliga och också minst fysiska alternativet. De 5 grenarna avverkades i rask takt medan vi lusläste programmet för att hitta grenar som kunde göra oss till vinnare över vår barndomsvän. Som ni säkert förstår hade jag inte ens nämnt 5-kampen om inte jag var den som slutligen vann med några futtiga poäng. Man gör ju bara det som krävs...och ett "bra kämpat kompis" kunde man ju kosta på sig medan man knöt näven i byxfickan.

Stefan kontrade dock snabbt genom att följa med mina vilda barn till "Insane", ja den lever verkligen upp till namnet, inte min grej riktigt. Man vill ju inte vara sämre, så trots höjdskräck och ond rygg, fann jag mig snart på väg upp i "Fritt fall". Nu känner jag för varje meter hur mitt liv sakta men säkert börjar passera revy och detta till en makalös vy över kungliga huvudstaden..Vad f-n har jag gett mig in på, inte känns det som om säkerhetsbältet sitter som det ska heller....Var det inte den här som fastnade flera timmar där uppe i fjol?...Mannen till vänster om mig ger ingen trygghet heller, hans vilt flackande blick och svettiga panna ger mig bara ytterligare kalla kårar...Så det är alltså här man ska sluta sin vandring över gröna ängar...på Gröna Lund...

När spärren väl släpper och fallet inleds försvinner plötsligt höjdskräcken och ersätts av en fundering kring huruvida skorna verkligen sitter fast eller om man kommer tappa dem och var de i så fall kommer landa...Jag är botad...Ingen höjdskräck och ingen ryggvärk längre. Vilken mirakelkur jag just upplevt, men det verkar ju dumt att göra om det igen, kan ju ge ett återfall.

Så då återstår bara en åkomma att kittla ikväll, åksjukan. Mina barn har givetvis hittat en lösning i form av en sjuklig karusell, med "The Voice" dunkandes ur högtalarna. Till min stora förtvivlan blir jag riktigt illamående redan innan den kommer igång och ser dessutom att de flesta andra också skiftar i gröna-lila nyanser...jag är inte ensam i min misär. Stefan ser verkligen dålig ut, ungefär som jag känner mig. Nu gäller det att hålla masken inför barnen, de ler ju fortfarande. Stäng av skiten tänker jag för mig själv och blir slutligen bönhörd. På skakiga ben staplar vi nu vidare mot mitt karusellval för kvällen, "Radiobilarna". Vi åkte flera gånger, för är det inte kul så säg?

"Berg och Dalbanan" såväl som "Lustiga huset" hinner vi också med innan kvällen avslutas och man kan slappna av tills det är dags för nästa sväng, den gången med sambons 3 barn. Min sångfågel till dotter hann faktiskt med att sjunga karaoke inför publik i Playstationhuset innan vi försvann från Grönan, ABBA tror jag bestämt det var och kvällen till ära förstärktes hennes sång av en kraxande hes, illamående före detta höjdfobiker med ryggskott.

"The Winner takes it all"

Dagens recept....

Alla veckotidningar, dagstidningar och internet svämmar över av läckra recept, samtidigt som vi varnas för alla skadeverkningar som den feta maten kan ge oss. Vi får receptet till en urläcker sommartårta bakad på hemkärnat smör och litervis med grädde, för att på nästa sida sakligt informeras om att ett BMI på över 12 leder till tvångslobotomering och munlås.

Hmmm, hur lösa denna ekvation? Kan vi både njuta av allt gott och hålla oss i topptrim? Svaret är enkelt...NEJ. Vad ska jag då prioritera, njutning eller tvättbräda? Sexpack på insidan eller utsidan av magen? Jag personligen kan säga att jag hellre äter Leilas diet än Anna Skippers, maskrosdrycker är inget annat är förädlat kaninpiss.

Den insikten gör också att jag tvingas till mer eller mindre dagliga joggingturer för att kunna nå min s.k idealvikt på 25 kg. Men hellre minnas sitt liv fullt av njutning och välbehag än sitt liv fyllt av kamp med grannskapets gräsklippare om födan.

Ja, hur som helst ska jag inte vara sämre än alla andra, utan leverera en gyllene medelväg för mat och form.

Vitlöksfriterade räkor med Jordnöt- och honungsås

(serveras med Ris och Wokade Babymorötter)

4 portioner

Räkorna:

400 g skalade räkor (gärna stora)

2 Klyftor Vitlök

3 msk olivolja

3 msk Mrs Chengs Soja

Värm upp oljan, släng i räkorna tillsammans med soja och pressade vitlöksklyftor, låg värme ca 5 minuter

Såsen:

1 dryg msk smör

3 dryga msk Jordnötssmör

1 dryg msk honung

lite mjöl :-)

3 dl grädde

3 dl standardmjölk (kan ersättas med ytterligare 3 dl grädde :-)

Salt

Peppar

Smält 1 msk smör och 1 msk jordnötssmör i kastrull.

Tag av kastrullen och vispa ner mjöl, tillsätt grädden och mjölken och tillbaka på plattan.

Lite salt och peppar.

Resterande 2 msk jordnötssmör samt 1 msk honung tillsätts och såsen får koka upp....klart

Riset:

Enligt instruktion på paketet (ta gärna Jasminris)

Babymorötterna:

Mycket morötter (nyttigt, nyttigt)

I wokpannan med lite olja och soja, ca 5 minuter.

Mmmmmmmm. Detta är verkligen yummie och nu till hur du bibehåller ditt låga BMI i kombination med denna läckra anrättning....

Släng alltihop direkt i slasken och käka en palsternacka i stället...

Renoveringshelvetet..en varm och skön plats

Spika pärlspont i hallen....Spika panel på ytterväggarna.....Såga golvlist till hallarna..Bygga ställning mot 8 meter hög vägg...Måla brädor och läkt för utbyggnaden...Renovera spegeldörrar med värmepistol, slipmaskin och tålamod...Bygga hyllor utifrån hemmakonstruerad ritning...Sätta in nya (gamla) fönster i utbyggnaden och få dem öppning och stängbara, men samtidigt raka....

Alla dessa punkter matchar givetvis min roll som IT-konsult ypperligt illa, men men, sommaren har visat mig att även i den mest inbitna "datornörden" döljer sig en Byggar-Bob av oanad kaliber. Semestern har oavkortat med endast uppehåll för mindre utflykter inriktat sig mot ovanstående aktiviteter. Med min fantastiska tur har det funnits aktiviteter både inomhus som utomhus, vilket gjort mig fullständigt väderoberoende.

Jag insåg ganska snabbt att toppen av min amatörsnickarkarriär var nådd när jag med ett fånigt leende satte på mig snickarbyxorna av shortsmodell, fulla med listiga fack, fickor och hållare för både verktyg, tumstockar och spik i olika dimensioner, tänka sig att ett besök på Jula-varuhuset i Borlänge kan ha en sådan effekt på en 40-åring. I det ögonblicket kändes verkligen IT-världen avlägsen och jag började till och med fundera på om mina förfäder som var möbelsnickare nu applåderade högljutt i sina himmelska snickerifabriker.

Efter den händelsen kan det bara gå utför, så medan jag fortsätter mitt amatörsnickrande där hemma likt en testosteronstinn Martin Timell, överlåter jag från och med nu de mer avancerade byggmomenten till professionella snickare, som gladeligen och med ett för amatörsnickaren ofattbart tempo swingar tigersågar och hammare över min utbyggnation. Allt jag ansåg som problematiskt eller svårberäknat är lugnt och inga problem enligt dem, trevligt.

Jag hoppas deras Active Directory crashar på byggfirman, då j-vlar ska de få se på proffs.

Höstkräksjukan.....

Vinterkräksjukan har man ju hört talas om, men höstkräksjukan? Det är klart en och annan kräks i samband med den tidiga hösten myckna intag av kräftor, men epidemi, knappast. När min lilla 2,5 åring väckte mig halv 4 i morse genom att tömma maginnehållet i sin säng insåg jag att höstkräksjukan faktiskt existerar och den är dödligt smittsam, jag känner redan hur benen darrar och hur min blick börjar flacka när jag försöker fokusera på rengöring av den lilla...

Givetvis har hon inga som helst problem att somna om efter denna morgonchock medan jag själv likt "Veiron i Ottan" stirrar ut i den fortfarande mörka morgonstunden. Ska jag somna om eller kommer det mera? Nu ligger hon ju mellan oss i sängen och det finns gränser även för vad en garvad småbarnsfar klara av....Vill inte vakna med gårdagskvällens Wienerkorv draperad i luggen...Försiktigt flyttar jag mig lite närmare kanten på sängen och försöker hitta tillbaka till det försvunna sömntåget.

I väntan på insomnandet börjar jag känna en obehaglig känsla i maggropen, ajdå, är det min tur nu? Nej, tack och lov det är falskt alarm, finns ju ingen kropp som är rustad för denna lilla morgonupplevelse, så det är klart att ens lekamen gör lite uppror. Kanske det bara är lite matförgiftning? Dottern verkar ju sova lugnt och sambon lyckades utan problem somna om igen...

Mina tankar flyter nu iväg mot den enda gången jag drabbats av matförgiftning. Det var i Danmark under mina unga år. Vi var på den sedvanliga semestern med syskon och föräldrar i hyrd stuga i det förlovade landet, med de underbara stränderna. Jag kan dra mig till minnes att min kusin Thomas också var med den sommaren, för han och jag tältade utanför den för familjens storlek fatalt missanpassade stugan, eller ska jag säga kojan...

Efter ännu en dag på stranden styrde vi kosan mot Aalborg för att shoppa loss på gågatan och äta lite gott på restaurang. Givetvis valde pappa sin favoritmat "Kyckling", serverad på ett hak man antagligen inte ens borde gå in på utan skyddskläder, men oj så gott det var..Alla åt av den förträffliga kycklingen (eller fågel var det i alla fall). Tillbaka i "Chateau du Minimal" började vi en efter en känna oss lite konstiga, vilket visade sig bara vara början på det som än i dag kallas "Den stora kycklingfesten". Kan fortfarande minnas ljudet av alla dessa sovsäcksdragkedjor som drogs upp och ner i allt raskare takt..

Efter en mycket påfrestande natt för alla mina syskon (3), min kusin och mina föräldrar, togs det gemensamma beslutet att fåglar bör man njuta av i naturligt tillstånd inte i maten...Givetvis har alla brutit denna överenskommelse och frossar vilt i allt från struts till kanariefågel, utom en sista ståndaktig kycklingvägrare, pappa. Han skulle aldrig äta kyckling även om det var det sista som bjöds i jordelivet...

Efter att ha skrattat till för mig själv, hör jag hur sömntåget rullar in på min perrong och jag försvinner åter in i min dröm om livet i en hönsgård.....Man är väl ingen Chicken!!

Facebook für alle....

Har numera varit "på" Facebook i drygt ett år och det börjar bli dags att göra bokslut över vad det innebär och reflektera lite över livet i cyberrymden. Jag har år 1 på FB hunnit skaffa mig 152 vänner, installerat ett 50-tal applikationer som mailar mystiska meddelanden hela dagarna, med allt från dagen Quiz till någon har bitit dig i "Vampire Wars" och någon har jämfört dig med någon 18-årig BodyBuilder i "Compare Hotness" eller bjudit på dig i Auktionskammaren "SOLD"

Det börjar bli en tung last att hinna med alla dessa prylar samt att hinna ha en konstruktiv dialog med de faktiska vänner man har på FB, varför jag givetvis gör precis med MSN, minskar mitt användande och vandrar vidare till mer intressanta aktiviteter av typen navelluddsforskning eller knyppling.

Ja riktigt så illa är det väl inte, det finns ju ganska mycket kul på FB med. Har ju återfått kontakten med massa gamla klasskompisar (Henrik, Åsa, Anita och gänget), barndomsvänner (Johan, Stefan m.m) och dessutom fått några nya riktigt goda vänner från hela Sverige och världen. Är verkligen roligt att snabbt få tillgång till foto-fetischisten Jossans alla bilder samma dag som de tas och se att alla gamla vänner fortfarande är lika unga och oförstörda som jag själv, dagens konserveringsmedel fungerar verkligen.

Under den tiden som jag funnits på Facebook har såväl mina barn, som mina syskon och till och med mor och moster anslutit sig, vilket i sig torde vara ett bevis för funktion och nöje, men samtidigt ett bevis för att man på Facebook balanserar mellan familjemys och massa galningar som visar sig i vilken typ av utstyrsel som helst för att "få till det". Jag själv som anslöt p.g.a av min hammock-fetischism måste nu beblanda mig med vanliga Grythyttemöbel-användare och i värsta fall de som har utemöbler i plast. Men är det för alla så är det.

Så hur ser summeringen av mitt första FB-år ut då?

Kul att tjata lite med gamla och nya vänner emellanåt, kul att kolla på foton från familj och vänner som man inte sett på länge.

Drygt med folk som tror att FB är en raggnings-site, drygt med alla applikationer som man bjuds in till, drygt med "välj x antal vänner som du vill bjuda in"-funktionen i applikationerna.

Precis som i verkliga världen är 75-80 % av alla människor runt omkring dig idioter, så varför skulle FB vara ett undantag? Inget ont om idioter, räknar mig gladeligen till den skaran. Väntar fortfarande på att min sambo Maria ska ansluta sig till FB, men hon har bestämt sig för att inte ansluta och då är det inte lätt att övertyga henne...Hon får väl hållas med sin Blocket, Tradera, Betapet triad istället, hon är ju inte idiot som jag.

Den svenska ödmjukheten....

Hur många känner igen sig i följande situationer:

1. Efter en inte alltför välsmakande måltid på restaurang frågar servitören om det smakade bra. I huvudet mal tankarna och ni vill ställa er upp och säga, -Nej fy fan vad det smakade illa, ska man verkligen behöva betala för det här? Men ni nickar med ett tillgjort leende och säger ja tack. Till råga på allt lämnar ni dricks för att inte såra någon..Förhoppningsvis går dricksen till en matlagningskurs.

2. En bilist kör upp 2 meter bakom er kofångare och verkar väldigt ivrig att komma förbi, kanske ska de till förlossningen eller är på väg till sin egen begravning. Vänlig som du är håller du lite till höger i vägrenen, trots att du själv ligger 10 km/h över tillåten hastighet. Efter den våghalsiga omkörningen sänker den ivriga plötsligt farten och bromsar upp den fina trafikrytm du själv hade och vägrar dessutom att köra åt sidan, trots att de nu uppenbarligen har världens viktigaste mobilsamtal på gång.

3. En fullkomligt oduglig säljare på på en större kedja beskriver datatillbehör för dig på ett fullständigt felaktigt sätt, vilket du vet eftersom du själv är dataspecialist sedan 18 år. Han har redan övertygat den gamla damen som bad om råd före dig att köpa en dator som är det hetaste på marknaden, trots att den sedan länge är omodern.

Vad gör vi som svenskar i dessa situationer och vad borde vi göra?

1. Ingenting, men bestämmer oss för att inte gå dit igen, vilket vi ändå gör igen efter någon vecka eller två.

2. Knyter näven och önskar att det skulle dyka upp en älg eller något framför galningen.

3. Köper det vi ska ha och hoppas att säljaren är sjuk nästa gång vi måste köpa något i den butiken.

Vad borde vi göra för att få mental frid i dessa situationer?

1. Samtidigt som du får notan lämnar du över en räkning för sveda och värk, eftersom du var tvungen att äta skiten som de skrapat upp från trottoaren och stekt med lite ströbröd, samtidigt som du erbjuder dig att mot en mindre ersättning inte berätta för dem som sitter och läser från menyn att berätta vilken sylta de ramlat in på.

2. Blinka och tuta vilt tills han åker ut i vägrenen, glid upp jämnsides, ge honom fingret och preja honom av vägen.

3. Spring ikapp damen som han lurade ta med henne tillbaka och be honom förklara vad han just försökte sälja till henne, medan du hjälper henne att ställa frågor som han definitivt inte kan svara på. Be honom därefter om 50% rabatt på det du ska köpa med hot om att gå till Konsumentombudsmannen med hela storyn.

De ovanstående är antagligen inte politiskt korrekt och skulle antagligen inte ske heller, men oj vad skönt det skulle vara....

IKEA i all ära....men varför inte gå hela vägen

När jag och min sambo bestämde oss för att sätta pärlspont i lilla hallen utanför badrummet på nedervåningen anade jag föga vad det skulle innebära i förlängningen....Jag var nu utsatt för en komplott som skulle kasta mig tillbaka till den tiden då min släkt var möbelsnickrare och möbelfabrikanter. Huset jag bor i är byggt av min morfars far, tillika grundare av den numera till grunden nedbrunna snickerifabriken Östgren & Söner.

När huset byggde var IKEA inte ens en tanke i Kamprads medvetande, inte heller var de mått som IKEA numera har standardiserat ens i närheten att kommas på. Alla byggnationer baserades istället på hur virket man byggde av såg ut. För att göra denna lilla historievandring lite kortare, det finns inte en möbel, hylla eller skåp från möbeljätten som passar i min lilla hall, jag får helt enkelt konstruera den själv.

Nu skrider min sambo till verket, med en fullfjädrad skiss/ritning på hur vår nya hatthylla/skohylla/lådhurts m.m ska se ut. Jag var nu fångad i min egen bakgrund, lurad in i möbelkonstruktörens dunkla vardag av en listig kvinna. Nu gäller det att behålla humöret, för om detta lyckas har jag försäkrat mig om evig kärlek och många spännande installationer i framtiden. De som beklagar sig över knapphänta bruksanvisningar från IKEA, lägg ner!! Börja istället med 2 tomma händer och konstruera alla delarna till er egen väggfasta konstruktion utifrån "HobbyPlankor" från COOP-Bygg.

Det är nu agnarna ska skiljas från vetet, cirkelsågen ska gå varm och de unika måtten (beroende på lutande väggar) 163.7 cm, 38,4, cm, 29,3 cm, 30,7 cm ska sågas till från en planka som skall vara 35 cm bred inte 40 eller 30 som de färdiga måtten du köper är...

En kväll senare står jag nu här med alla fingrarna i behåll och alla delar i min byggsats i en hög på golvet...Nu ska hyllfan byggas också, skulle jubla över en förborrad Billy-hylla från Herr Kamprad. Men har jag kommit så här långt, så borde väl inte lite borrande stoppa mig.

Nejdå, nu ska den upp och den ska banne mig aldrig kunna demonteras mer, det klarar inte ens Kamprad av......

Datorer, datorer, mitt IT-liv del 2.

Brukar ofta fundera på vad som är hemligheten med att lyckas som IT-konsult och jag tror mig ha kommit på det. Jag har under drygt 14 år arbetat på samma IT-bolag och under den tiden hunnit arbeta med såväl utbildning, serverinstallationer, helpdesk, support inom alla områden från klientsystem till serversystem och mailsystem.

Jag har under den tiden studerat och certifierat mig inom allt som kommit i min väg, från Windows 3.51 till Windows 2008, inom säkerhet och inom pedagogik inriktad mot teknisk utbildning. Konferenser i massa olika länder, kunder i hela norra Europa har givetvis gett mig massor med kunskap och erfarenheter, men hemligheten med att lyckas inom IT-världen handlar egentligen om något helt annat.

Det handlar om att vara socialt begåvad, att vara genuint intresserad i andras dataproblematik samt att lära sig av andras och egna misstag. Vad det gäller kunskaper, bör man givetvis inrikta sig på något som andra tycker är jobbigt och komplext och förvissa sig om att alltid kunna lite mer än de andra.

Efter några år inom branschen lär man sig vad som kommer att bli viktigt och aktuellt, då gäller det att lära sig detta innan andra kommer på detsamma....var alltid före. Kör inte fast i ett spår, det spåret kan ta slut, ha flera områden i bagaget.

Mitt senaste val som också tagit över hela min tid som IT-Konsult handlar om katalogtjänster, något som är självklart för alla men ändå verkar vålla stora problem i all sin enkelhet. Under slutet av 90-talet släpptes Active Directory, en skaplig katalogtjänst som hade en fantastisk potential på sikt, nu gällde det att hänga på tåget och helst köra loket.

Nu undrar många säkert vad en katalogtjänst är och det ska jag berätta i nästa del av mitt IT-liv. Under tiden rekommenderar jag er att bläddra lite i telefonkatalogen och fundera på hur man hittar någon som bor i ens närhet och heter Karlsson...

Slut på semestern

I morgon är det så dags att kasta sig in i yrkeslivet igen, äntligen eller tyvärr, vet inte riktigt vilket. Jag har verkligen njutit av den här sommaren, hunnit en del med huset och ändå hunnit både bada samt träffat släkt och vänner. Har haft såväl modern, fadern, systrarna med barn boendes i husvagnen på tomten under slutet av semestern, så visst har man hunnit umgås en del.

Trots detta kan jag känna en tomhet, nu när vetskapen om att bara mörker och kyla väntar. Dags att börja elda i pannan, hålla sig inomhus, resa runt i Sverige, Skandinavien och Europa i jobbet....Hmm, kanske lät ganska trevligt trots allt. Kanske inte är så tufft trots allt, det är ju flera vackra månader kvar innan kylan kommer på allvar och det är ju ganska mysigt med kräftskivor och alla vackra färger som hösten kommer med. Plocka svamp, skörda frukt, läsa bra deckare i öppna spisens sken liggandes på en varm fäll på golvet. Börjar just inse att även hösten har något underbart att erbjuda, vilken tur att jag bor i Sverige som har 4 årstider att erbjuda..

Nu börjar jag åter bli väl till mods, när jag plötsligt slås av tanken att det ju faktist innebär att jag måste jobba mina 50-60 timmar i veckan igen..traumavarning...hmm..Nej, jag har ju ett grymt kul jobb så hur svårt kan det vara, får ju återse såväl gamla kunder som att träffa nya spännande företag med komplexa IT problem att lösa. Det är ju stimulerande att ha utmaningar varje dag...hmm

Vilken tur jag har som har ett bra jobb..

Vid närmare eftertanke har jag inget att klaga på alls, är jag verkligen svensk? Kände mig just väldigt europeisk i mitt tankesätt..Vilken tur att Sverige ligger i Europa så att jag kan vara både europe och svensk på samma gång.

Tack moder jord som gett mig både Sverige,Europa, världen, de 4 årstiderna, en underbar familj, ett suveränt jobb och massor med goda vänner..

Amen