Inga slott så långt ögat når..USA i hamburgarens fotspår..

Hade en underbar vecka i Kalifornien, med idel solsken och medelhavsklimat. Det första jag såg när vi hoppade in i taxin vid LAX (en flygplats uppkallad efter en fisk?) var palmer och olika cypresser längs gatan och en polisbil märkt LAPD (cool!).

Nu var man så äntligen här, i det förlovade landet, fullt av möjligheter och entusiasm. Taxiresan var jättespännade eftersom hastighetsbegränsningar uppenbarligen bara är kosmetika i Kalifornien och lite halvt omtumlade stapplade jag och mina reskamrater ur taxin vid J.W Marriott hotel i det flashiga nya området L.A Live.

-Wow, vilken lyx och alla ler så vänligt och frågar hur jag mår idag. Är de verkligen så här trevliga? Eller vill de bara ha lite extra dricks?

Eftersom hotellet bara har varit öppet i en månad var givetvis allting tipp-topp, såväl rummen som alla faciliteter (Swimmingpool, Jacuzzi, Gym, Konferensdelar, Restauranger, Barer, Personalen), nästan på en nivå så man knappt vågade ställa till det på rummet, men ack så lyxigt det kändes. Från mitt fönster på 18:e våningen hade jag utsikt över hela L.A Live området, med bl.a. Staple Center (L.A Kings och L.A Lakers hemmaarena) och Grammy Museet samt massor med häftiga uteställen och restauranger.

Nu befann man sig verkligen i händelsernas centrum, den förvirrade Bergslagspojken i den stora staden. Tur man hade med sig den lika förvirrade Sonny..

Allt jag nu fick uppleva under min vecka i L.A tillsammans med mina goda vänner från både Sverige och övriga världen, skulle givetvis räcka till en halv bok, så jag nöjer mig med att säga att en av de roligaste upplevelserna var nog att käka mat på restaurangen som bygger på temat från filmen Forrest Gump, Bubbas Shrimps vid Santa Monica Beach, den garanterat godaste portionen Fish and Chips jag ätit hittills.

Med idel goda minnen från en vecka i Los Angeles i mitt huvud, hamnar jag bredvid en kille från US Airbourne på flyget till Frankfurt och snart börjar vi samtala om allt av intresse här i livet. Han berättar om sin nya placering (okänd ort i Tyskland) och att de omplaceras var tredje år för att hålla sina färdigheter i trim och för att få variation i sitt yrkesliv som militärer.

Han berättar med iver om sin stora glädje över att få åka till Europa, något han längtat efter hela livet efter att bara ha läst om det i skolan. Äntligen ska han få se alla fantastiska sevärdheter som saknar motstycke i det unga USA. Han rabblar snabbt upp de vanligaste och ber mig ge honom fler förslag om europeiska sevärdheter han kan besöka på sina permissioner.

Midnattsolen och Dalarna, är det första jag nämner för honom och han blir genast sugen på att åka till Sverige....såklart, men först ska han besöka Eiffeltornet och Rom m.m..

Sedan stannar dialogen upp lite innan min nyfunne amerikanske vän säger:

-Jag ska besöka så många slott som möjligt under mina 3 år i Europa, vi har inga i USA och Europa kryllar ju av dem, har alltid viljat se de fantastiska slotten som finns på bilderna i våra historieböcker.

Jag älskar att resa, kanske främst för att uppleva andra kulturer och insupa kunskaper om andra nationaliteters syn på vardagen och livet som sådant men också för att påminnas om att det finns kulturskatter runt hörnet där jag bor, gräset är inte alltid grönare på andra sidan..

Er utsände i L.A. , åter i den svenska myllan..