Semester....eller bara oavlönat arbete?

Nu ska jag bli svensk på heltid i fem långa veckor. Efter att ha tillbringat majoriteten av min arbetsdagar i Köpenhamn sedan årsskiftet väntar nu svensk sommar och hundra procent familjeliv. Det känns nästan lite spännande att återigen kunna frottera sig med Bergslagsbor och inrikta sig på problem och skrönor som inte är kopplade till globala it-konsolideringar, men samtidigt kommer jag sakna alla de skratt som jag och mina danska kollegor lockat varandra till när pressen varit som störst under våren.

Själva definitionen för semester i svenska ögon är grillkvällar, rosévin och sönderbrända axlar....eller som i mitt och många andra svenska mäns fall, snickra på kåken, måla på huset, pricka av listan med saker som vi borde ha gjort under våren eller se till att klara av den under semestern.

Sakteliga börjar begreppet semester ta en annan riktning än man egentligen önskade från början, semester är egentligen bara ett annat ord för oavlönat arbete inom ett område du inte behärskar till fyllo...ursäkta fullo. När jag hör mina kollegor med skräckblandad förtjusning berätta om sina (läs: sina respektives) semesterplaner(läs:byggplaner), inser jag åtminstone att jag inte är den ende som kommer byta mitt vältrimmade tangentbord mot en samling blytunga verktyg som kommer både bryta och blåfärga naglar under fem långa veckor, vi sitter alla i samma båt.

Nu är jag inte den som klagar, utan jag kommer njuta av att kunna hamra, såga och måla allt som dyker upp i min väg, jag får ju åtminstone vara i närheten av mina nära och kära, det är semester för min själ....och en liten utrikesresa kanske man kan klämma in mellan semesterpassen.

"Den hemvändande turisten"

Long time no see.....I'm back

Efter dryga två månaders bortavarande från bloggvärlden är jag tillbaka. De senaste månaderna har varit galet hektiska med resande och arbete, så tiden har helt enkelt inte funnits för att uppdatera Cyberspace med mina upplevelser. En uppmaning från "CLE" fick mig dock att inse det faktum att det faktiskt finns människor därute som är beredda att offra lite av sin knappa tid för att uppdatera sig om vad som pågår i min värld, det var den tändande gnistan i min återkomst, så tack Carina, tror jag.


Köpenhamn har varit min hemvist under hela våren, eller i alla fall för fyra av sju dagar i veckan, vilket givetvis bidragit till en så pass ökad förståelse för det danska språket och kulturen så till den milda grad att jag börjar känna mig som en dansk till en liten mikroskopisk del. Det ser jag givetvis som en positiv utveckling även om mina nära och kära får mycket svårare att förstå mig när jag talar, vilket även det ibland kan vara en positiv sak. Nu kan man skylla eventuella missförstånd på språkförbistring istället för på Venus och Mars.


Den enda veckan jag inte tillbringade i Köpenhamn, styrde jag kosan till Las Vegas för den årliga TEC-konferensen. De rykten jag hört om Las Vegas var inte bara sanna, de var dessutom underdrivna. Staden måste helt enkelt upplevas för att man ska få någon typ av förståelse. Vi tillbringade nästan en hel vecka på Red Rock Resort med att förundras över den totala tidlöshet som existerar i denna galna Nevadastad. Mäninskorna cirkulerar runt barer och kasinon 24 timmar om dygnet som om morgondagen inte existerade. Som vardandes bleka skandinaver kunde vi inte förstå hur man kunde tillbringa hela dagar sittandes vid ett roulettebord, när det erbjöds ett fantastiskt pool-område med 35 gradig värme och sol precis utanför dörren.

Nu med bara ett par ynka arbetsveckor kvar till min "välförtjänta" semester kan jag bara titta i backspegeln och tacka min omvärld för allt underbart och spännande jag fått uppleva under våren. Jag lovar att jag ska skriva lite mer detaljerade inlägg under semestern om de roligaste sakerna jag upplevt under våren och givetvis lite vanliga betraktelser som jag brukar....

Ha en underbar dag

Den tillfällige Turisten

En gammal trotjänare tackar för sig....

Under det senaste halvåret har min resväska/kamrat på vida färden verkligen börjat sjunga på den sista refrängen. Det som tidigare var så enkelt, som att dra den efter sig på välsmorda gummibeklädda hjul, är numera en pina då gummit bara fläckvis täcker de små metallhjulen.

En följd av detta är givetvis att det tidigare skinnbeklädda underredet numera är nött och fransat som en välhängd Korea-duff från sent 60-tal. Alla försök att re-konditionera den har varit fruktlösa, den alltmer matta svarta färgen har kommit för att stanna och folket som omger mig vid bagagebandet förväntar sig säkerligen att en uteliggare ska kliva fram för att greppa den varje gång den passerar förbi.

Nostalgisk som jag är har jag utan något som helst positivt resultat försökt övertyga min hårdnackade sambo om väskans affektionsvärde och att jag gärna drar den efter mig på en bagagevagn i ett par år till, men på den punkten är tärningen kastad.

Om jag nu måste skaffa mig en ny resväska ska den banne mig vara i blodröd, hårdplast modell med väl-gummerade hjul som tål mina ändlösa vandringar runt ankomst- och avgångshallar. Efter en stund letande hittar jag min kandidat och ska just till att beställa den, när jag plötsligt överrumplas av prisjägaren inom mig (ska läsas, min sambo) och vilt börjar leta efter den specifika modellen runt om i hela Europa (med undantag för Frankrike, då de envisas med att alltid vilja ha bevis för att jag är den jag är).

Efter några få timmars vilt surfande har jag så lyckats lokalisera min nya vän på resorna till bästa möjliga pris, en trevlig och saklig hemsida (koffer-arena.de)lokaliserad i södra Tyskland ska lösa mina logistikproblem för lång framtid. Med sedvanlig tysk effektivitet levereras väskan nu till DHL:s ServicePoint i Örebro på några få dagar och förbereds för hemleverans till min dörr (kringgick den sistnämnda operation och hämtade den direkt i Örebro).

-Nu vet du vad som ska hända med den gamla väskan, säger en påtagligt avis sambo när jag packar upp min nyinköpta, röda och väldesignade skapelse ur kartongen.

-Nej, svarar jag med en klump i halsen, fullt medveten om vad hon menar. Min gamle "Svarten" förtjänar väl ett bättre öde än Måle sopstation utanför Lindesberg.

-Vi kanske kan använda den till något bra här hemma, försöker jag i ett sista lamt försök att rädda livhanken på de sista tygbitarna som utgör min gamla väska.

-Lägg den i släpkärran, innan du packar ner i din "Nya" väska inför morgondagens avresa.....

-Jaja, bara att låta den gå, ska nog lägga ner en pissande katt i den innan den bärs ut till släpkärran, hinner jag tänka innan jag snabbt börjar knyta band till min nye vän "Mr Samsonite".

Gamle Svarten, kamrat på vida färden.
Gamle Svarten,den bäste här i världen.
När din vandringsfärd är över,
väntar gröna ängars klöver
på dig, min trogne, gamle vän.

Taxi var god dröj.....

Under de senaste veckorna har jag två gånger per dag åkt taxi mellan Thaastrup utanför Köpenhamn och Falconer Allé i Köpenhamn, där mitt hotell ligger och slagits av tanken:

Hur många olika vägar kan det rimligtvis finnas mellan dessa två punkter på kartan?

Då jag anser mig ha relativt gott lokalsinne, börjar jag ana bedrägerier i mångkronorsklassen, men lik förbannat är summan densamma varje gång jag ska betala min resa.

Danska taxichaufförer, eller ja, danska kanske är att ta i, men taxichaufförer i alla fall, ja taxi kanske är att ta i, men chaffisar är de ju eftersom de skjutsar mig, har uppenbarligen en färdig digital kartbok som talar om exakt vad resan mellan två punkter kostar, oavsett vilken väg de åker.

Det är nog banne mig det mest renhåriga jag någonsin upplevt, ombyte och nya upplevelser varje dag men till samma fasta pris, känn på den Taxi Stockholm och Kurir eller allt vad ni heter..

Om du vill veta allt om ett land eller den staden du befinner dig i ska du givetvis åka taxi, då de vet allt om det mesta och gärna delger dig allt du vill veta och gärna skickar med dig några visdomsord på vägen, helst på danska för att stimulera språkådran man bär på (detta förutsätter dock vanligtvis att man åker taxi i Danmark).

Det enda som är lite negativt med taxi i vårt kära grannland är beställningsförfarandet eftersom de envisas med att prata snabb Jyllands-dialekt på alla nummer du ringer och blixtsnabbt föreslår massa nummer du ska trycka som snabbval för att komma till den faktiska beställningen. Om du inte har öronen spetsade och är snabb på mobilfingret hinner du höra väderprognosen för Bornholm flera gånger innan du till slut kopplas fram.

När du så slutligen kommer fram till en mänsklig röst och utnyttjar hela ditt språkkunnande för att beskriva din geografiska position med danska siffror, ord och allt förstår de ingenting utan jag får raskt byta till engelska eller svenska....eller helt enkelt göra som i min YouTube favorit "Det danska språket" tala otydligt och använda mig av ordet Kamelåså vid upprepade tillfällen, då kommer de minsann inom 10 minuter....

Ha en dejlig aften......

Dannebrogen

När bejakar en man sina kvinnliga sidor?

Detta blogginlägg är ett tappert försök att svara på frågan i rubriken "När bejakar en man sina kvinnliga sidor?". Jag har valt att använda någon som inte kommer bli irriterad på mig som försöksperson och huvudrollsinnehavare, nämligen den oskyldige medelålders mannen på bilden nedan, undertecknad.

För att uppnå den status som försätter de primitiva funktionerna ur drift bör ett besök i Italien genomföras som en del av experimentet. I ett försök att låta försökspersonen smälta in i omgivningen låter vi klädsel inspirerad av Mario Puzos "The Godfather" fungera som maskering, med detta hoppas vi undvika lokalbefolkningens inblandning som kan påverka objektiviteten i experimentet.

Försökspersonen uppvisar redan efter ett par dagar i Milano uppenbara tendenser på desorientering och ett begynnande karaktärsförfall, men tydligen måste ytterligare komponenter tillföras denne mycket ståndaktiga person.

Vi söker upp källan till det goda i hans värld och förflyttar oss raskt 45 minuter med buss från Milano till den Liedholmska vingården. där om inte annat bör vi kunna kunna framkalla primaten, den råa urtypen som vågar bejaka sina kvinnliga sidor.

Resan har uppenbarligen gett oss det önskade resultatet, han pratar nu flytande italienska och hävdar med bestämdhet att Kebabpizza står i direkt strid med den katolska kyrkan och att Zlatan redan vid sin första sejour i Milano trodde att han spelade i sitt favoritlag AC Milan eftersom Inter heter Inter Milan.

Jag tror det är dags att ta fram frågeformuläret, skymningen över Milano börjar påverka försökspersonens förmåga att kryssa över felaktiga svar.

Efter 2 timmar innehållande såväl flugfiske som armhävningar och enklare svindelupplevelser, kan vi konstatera att den mest primitive mannen som släppt alla sina hämningar slutligen kan konstatera att en stol har sin form för att man ska SITTA på den och inget annat. Kvinnorna har varit medvetna om detta hela tiden, utan att behöva kryssa sig igenom nedanstående formulär, därav ordspråket "listig som ett revben".

Slutligen ett tips på vägen till alla bejakande män, misstag inte bidén för en toalett, den är väldigt grund och ack så kall i all sin keramiska prakt.....den duger på sin höjd att ta simmärket grodan i...

/F

Mr Odd Molly...vilse i sin egen garderob

Alla mina resor gör att jag mer och mer bara flyttar kläder mellan resväskor av olika storlek via tvättstugan. Jag har olika storlekar på mina resväskor baserat på hur många dagar jag ska vara borta (man vill ju vara effektiv och slimmad).

Min 5-dagarsväska som varit min bäste vän i snart 2 år har nu börjat sjunga på sista refrängen, allt gummi är borta på hjulen och jag mer eller mindre släpar den efter mig på flygplatserna, med resultatet att slitskadorna där hjulen borde dämpa fått skinnet att rugga upp sig som brunstig tjäderhanne en tidig junimorgon.

Till följd av detta har jag nu inlett jakten på en ersättare värdig min gamle vän och också kommit till insikten att jag under en period måste packa in kläder i min garderob. Inga problem kanske ni tänker...men under mina små resor har jag till och från införskaffat små kreationer från Per "Baren" Holknekt som så sakteliga har tagit över garderoberna en efter en....

Min garderob har nu krympt till en nivå där resväskorna är ett måste för att rymma mina få paltor, då den avvecklats hyllplan för hyllplan för att skapa utrymme för viktigare saker.

Nej...så illa är det inte än, men jag måste nog börja sätta hänglås på min lilla garderob innan den invaderas av jojkande och knätofsande kreationer från Odd Molly, jag behöver faktiskt utrymmet till mina Post Fire Dew....

I morgon fredag ska jag på kick-off, då ska jag använda endygnsväskan, den är suverän med plats för tillräckligt mycket för att kunna borda ett plan utan incheckat bagage och ändå slippa lukta illa på morgonen dag 2 (Noterar att helgjutna gummihjul är bättre än gummiklädda metallhjul).

Vem kom på regeln om 100 ml vätska förresten?

Antagligen någon som är flintskallig, eftersom alla schyssta frisyr-geleér levereras i 150 milliliterstuber (fick rättstavningsförslaget att ersätta millilitertuber med millitärdiktaturer, där kom svaret). Jag hittade en liten burk med blå badkristaller (ärligt stulen på Radisson) som snabbt tömdes i toaletten och fick ge plats för ett dagsbehov av frisyrgelé, men resultatet att Maria undrade om det var ok att använda toaletten, eller om jag höll på att göra rent den...

På min senaste tripp till Köpenhamn var det förresten rea hos Holknekt Inn, men det kan säkert Maria berätta om senare, jag valde iaf Dark Indigo när hon valde Light Indigo..


Mr Old Closet

Grattis Älskling...

Min kära kvinna har lyckats igen...Sedan den dagen vi träffades första gången för drygt 6 år sedan har hon bara blivit yngre och yngre.

OM det inte vore för Maria skulle jag inte vara ett dugg intresserad av heminredning eller renovering.

OM det inte vore för Maria skulle jag fortfarande vara ungkarl och gå klädd i spandex (för er som är tröga, detta är ett skämt).

OM det inte vore för Maria skulle inte Esmeralda försöka manipulera sin lättövertalade pappa att göra än det ena, än det andra, för mamma är tuffare..

OM det inte vore för Maria skulle jag aldrig ha bytt till mitt nya fantastiska jobb....

OM det inte vore för Maria skulle OM bara vara om och inte Odd Molly...

Grattis min kära kvinna.....40+ är det nya 30...

Mr OddMolly

2011....vad spännande...

Takdropp i januari, det måste vara relativt ovanligt, inte alls så vanligt som näsdropp, som de flesta i min närhet har haft under de senaste veckorna. Jag själv klarade mig undan de värsta förkylningssymptomen genom att redan vid fukt på tippen bädda ned mig och titta på "Tour de Ski". Döm av min förvåning när de "svenske" radar upp det än mer fantastiska resultatet efter det andra, vad är det som händer?....Wassberg-vibbarna från 70- och 80-talet sveper åter in över mig med full kraft.

När jag sedan råkar se de svenska killarna vinna slalomen och Söderling vinna en tennisturnering inser jag att starten på 2011 är en tidsresa tillbaka till Björn Borg och Ingemar Stenmarks storhetsdagar....vilket kanonår detta kommer bli rent sportsligt.

Tyvärr visar det sig att mitt näsdropp som sakteliga börjat försvinna efter 2 dagar numera används som klistervalla på den avgörande delen av "Tour de Ski" och mina euforiska längdskide-dagar är till ända med ett brak, då de svenska åkarna helt plötsligt börjar dala genom fältet med växande snödrivor under skidorna. När sedan norrbaggarna, med vana från
"fjordförevallning" plötsligt flyger fram i spåret byter jag snabbt kanal för att undvika uppptakten till en personlig vendetta mot det svenska vallningsteamet.

Med orden "bäst när det inte gäller" ekande i mitt huvud, ser jag istället de svenska Hockey-juniorerna få stryk i semifinalen av de ryska ynglingarna som är för fulla för att få flyga hem, men tillräckligt nyktra för att förpassa småkronorna till skamvrån. Nu börjar mitt hopp för sportåret 2011 svikta lite och jag inser att som vanligt står hoppet till de eviga hjältarna "Staffans gossar", en gurkburk eller två kan säkert få mig på bättre humör under tidig vår innan Zlatan lyfter Scudetton igen.

Såg i en omröstning gjord av Europeiska Turistrådet (ja ni läste rätt, har varit ledig och t.o.m läst marginalerna på tidningen) att Köpenhamn röstats fram till den bästa turiststaden i Europa. Jag ser redan fram mot min jobbvår, där jag kommer tillbringa varannan vecka i Köpenhamn, eller Hafna som den så vackert heter på Latin.

Ha en fin start på det nya sportåret 2011, året då Fredrik "kalsongen"Ljungberg flyttar till Högländerna och klär sig i kilt....


Fredrik

Resultatet av utlottningen klart!!

Grattis och gott nytt år till vinnaren av Kikkis Kåserier..

Ödets nyck och Notarius Publicus gjorde att boken valde att stanna i Örebro län och närmare bestämt i Lindesberg och hos "Linda G", stort grattis Linda och mycket nöje med boken. Leverans av boken sker omgående och är dig förhoppningsvis tillhanda senast måndag eller tisdag.


Ett gott nytt år önskas givetvis alla övriga deltagare i tävlingen samt de som avvarar sin dyrbara tid för att att ögna igenom mina inlägg i Bloggen.....


Fredrik

En utlottning i Juletid...

Så här i juletid vill man ju passa på att både göra reklam för och dela med sig av livets roliga stunder, så vad passar väl bättre än att arrangera en utlottning av min kära mors nyutgivna kåseri-samling, med skrattgaranti för alla som fortfarande kan andas mitt i julstressen.

Morsan har skrivit kåserier om sitt arbete på operation och sina vardagsbestyr samt vedermödor i över 10 år, vilket resulterat i ett drygt 100-tal kåserier. Samtliga dessa har publicerats i T-bladet (Örebro läns landstings tidning), med mycket varmt mottagande.

Ledningen för T-Bladet och Landstinget bestämde sig under året för att ge ut ett urval av dessa i bokform, då efterfrågan har varit väldigt stor. Jag har givetvis som son och utsatt i flera kåserier fått några ex att fröjdas/våndas över och ser nu möjligheten att låta andra skratta åt dessa galenskaper.


För att delta i utlottningen där vinnaren utses 30/12 gäller följande regler:

1 lott erhålls för kommentar till detta inlägg.
2 lotter erhålls för länkning med bild till detta inlägg.
3 lotter erhålls om man blir följare till min blogg.

Om man mot förmodan skulle vara syskon till mig, är man utom tävlan då man säkert redan har ett ex i bokhyllan. Om man nu gör anspråk på att vara mitt syskon, men inte har ett ex, vinner man automatisk en bok mot uppvisande av matchande DNA-prov.

Må bäste man/kvinna vinna en rolig läsupplevelse.

Fredrik