Historien kan göra ont....

Jag och mina söner tillbringade en underbar helg i den fantastiskt vackra och intressanta staden München, från vilken jag har många härliga minnen. Helgen skapade många nya minnen som kommer att bestå för evigt, liksom mina söner redan upplyst mig om (tack jag älskar er med).

Till trots av en härlig inramning med besök på såväl Oktoberfest Museum såväl som BMW Welt, kommer ingen av oss glömma en 3 timmar lång vandring genom det gamla koncentrationslägret Dachau, 15 minuter utanför München.

Vad kan driva en människa att utsätta en annan människa för de grymheter som redovisas med bevis redan vid porten där "Arbeit Macht Frei" berättar för dig att vägen till frihet är endast ett arbete så hårt att få någonsin kommer att passera den porten åt andra hållet.

Jag kan inte förstå hur ett förakt kan bli så stort att du är beredd att inte bara förtala en annan människa utan också ta ifrån dem deras livskraft steg för steg tills ingenting längre finns kvar och de är redo att låta sina medmänniskor dö för att se en ny dag gry. Den typen av grymhet som man lyckades få ett folk, eller delar av ett folk att stödja, måste aldrig upprepas igen, aldrig igen.

Det finns inget försvar och det går aldrig att förneka, det handlar om ren ondska. Ta med era ungdomar till dessa platser innan de rakar av sig håret och börjar skrika "Sieg Heil", det finns fortfarande en möjlighet att vi slipper se detta igen.

Ett stort tack till våra tyska värdar som ser det som sin plikt att berätta historien för omvärlden.

By The Way, Jimmy Åkesson, du kanske skulle skicka din egen lilla SD Schutzstaffel på träningsläger till Dachau, nu när de har tagit TimeOut från demokratin!!!

Auf Wiedersehen.

Morgonstund har bismak i mun

Med risk för att skriva ett av världshistoriens kortaste blogginlägg, fattar jag nu kaffekoppen med högerhanden samtidigt som jag låter vänsterhanden dansa fritt över tangentbordet. Men vad f-n!
Inte ens den heligaste av alla drycker, kaffet, undgår numera piffiga smaksättningslösningar alá Chica 08-cafeér.

När jag med sedvanlig målmedvetenhet , som hos den luttrade morgonmänniska jag nu är, styr kosan mot den numera likt en katt fräsande kaffebryggaren (notis: den sjunger definitivt på sista versen), ovetande om den stundande smaksensationen, anar jag föga att nu har nyhetens behag slutligen nått oss skogsmullar med, nu är det slut på "nära naturen livet".

Redan vid första sippen, som normalt fungerar som en uppiggande elchock för en halvsovande 44-åring, inser jag att något är fel, mycket fel. Vad är det för unken bismak på Arvid Nordquist Classic-kaffet? En liten sipp till får mig att börja fundera på om det är avkalkning som pågår eller om någon förväxlat kaffebryggaren med juicepressen....nej den är ju röd och kaffebryggaren svart, inte ens jag skulle kunna missa en sådan sak, eller?

Vid tredje klunken har jag nu inträtt ett tillstånd av fullständig oförfinad vakenhet (höll på att skriva nakenhet, men det vore att leda inlägget till fel nivå) och mina tinningar börjar bulta på det bekanta koffein i blodomloppet-sättet, så det måste i alla fall finnas spår av kaffe i det jag just dricker.

Upp åker skafferidörren, liksom locket på kaffeburken och mitt helspända luktsinne meddelar hjärnan, att visst är det kaffe i burken.
-Vad trodde du pucko, triumferar luktsinnet? Det står ju kaffe på burken, men kolla på påsen bakom burken istället.

Bakom kaffeburken döljer sig en liten påse med s.k finkaffe, smaksatt med Apelsin och Choklad. En fjärde klunk av den mystiska drycken bekräftar nu texten på den lilla "chica" påsen. Hur lågt kan en kaffedrickande nation sjunka? Gottiskaffe!!

I morgon är det jag som plockar fram kokkaffe-pannan och märker den med "Enbart riktigt jävla kaffe". Nu är det krig mot dekadensen och förfallet inom koffeinist-Sverige, nu ska här tillredas gammalt hederligt kaffe som får stå och dra på låg värme halva dagen för smakrikhet och styrka.

Härligt, nu kan jag dricka mitt riktiga kaffe samtidigt som jag avnjuter den nyskalade apelsinen och liten, liten bit av den 70%-iga chokladen, inga nymodigheter här inte, kaffe ska vara kaffe.....

Bränd turist skyr solen, på Malta

Fredag/Lördag 2012-07-06/2012-07-07

2 dagar med paradisvärme och total service från morgon till kväll, vad mer kan man kräva som besökare på den här lilla ön, med endast 400.000 invånare. Svaret är inget, men det hade du säkert redan räknat ut. Som trogen den svenska traditionen måste man smeta in sig med en solskyddsfaktor som inte ens är i närheten av den man egentligen borde ha (man vill väl komma hem och vara brunast av alla). Givetvis kommer det att sätta sina spår, även om man "har så lätt att bli brun" kommer man att vara röd som en nykokt kräfta efter 2 dagar i 38 +. Dags för en liten Paus i solandet.....



Söndag 2012-07-08......Valetta.

 För er som känner historien om Malta kanske detta är ren upprepning, men för er andra, sug åt er och lär om denna lilla f.d huvudstad som spelat en stor roll i Europas historia, i alla fall om man ska tro Malteserna.
Johanniter-riddarna från hela Europa hamnade här (blev förvisade hit), därav Malteserkorset....jada, jada. Ottomanerna misslyckades med sin invasion pga tidigare nämnda riddares list, det räddade Europa....jada, jada. Napoleon tog ön, men klarade sig bara i 7 dagar pga ståndaktiga Malteser (notering: första spåret av Viagra)..jada, jada och vips hade man varit både fransk samt engelsk koloni och sedemera självständig med bibehållen vänstertrafik. Skulle antagligen bli korsfäst i Valetta efter den sammanfattningen, men en fantastiskt vacker stad är det och väl värd ett besök. Vi valde att besöka historieföreläsningen och det arkeologiska museet, Rock on! Varmt som f-n här i början av Juli.....bra att känna till.

Måndag 2012-07-09

Tillbaka på beachen och därefter vid Poolen, med tillhörande dansshow, där vi lite såsiga turister förväntas hänga med en jazzdansös i gymnastiska moment. För att lyfta detta till en ny nivå, ska vi utföra dem i vatten medan hon står på land. Jag som gammal Swingdansare har givetvis inga problem med själva dansen, utan har mer problem med att ha en 5-åring ståendes på mina lår i vattnet, styrandes hennes rörelser till en energisk sydeuropeisk discolåt..Lite överdos på energi i jämförelse med alla tonårswannabe-tanter och farbröder man hänger med i hårdrockskretsarna nu för tiden :-).

Min solbränna har nu hittat nya nivåer och nyanser. Jag känner mig lite stolt när jag inser att det finns så många nyanser av röd och att min hud gladeligen presenterar dem alla.

Resten av min tur till den 5-poängare av semesterorter kommer att hanteras i ett senare inlägg......

Skulle vilja se Johnny Knoxsville och övriga Jackass-killar smörja in sig med Hawaiian "Jävla" Tropic och tillbringa en vecka på beachen på Malta.....burn!

Russell

Ett bombhot inledde min semester.....

 Torsdagen den 5:e Juli 2012:

Så var det så äntligen dags för lite semester för herr Pålerud, lång och trogen tjänst hos såväl SAS som Radisson hade skramlat ihop tillräckligt mycket poäng för att finansiera en veckotripp till Medelhavet innan takrenoveringen upptar all "ledig" tid.

Vi lyckades till slut enas om att Malta, var nog ett trevligt semestermål, av den enkla anledningen att ingen verkar ha varit där. Klarar inte av att besöka turistorter där varje meny finns på såväl engelska som tyska och svenska, nej det ska minsann vara så "Native" som möjligt.

Jag kan givetvis villigt erkänna att Radisson Golden Sands Resort and Spa inte är så j-vla "Native", men det är i alla fall inte direkt överfullt av svenskar och det räcker som "GO" för mig. Tyvärr finns det begränsat med flighter till Malta, bara torsdagar och söndagar, dessutom vid okristliga tider som i mitt fall torsdag morgon 06:00, men vad gör man inte för att få chansen att göra slut på alla Hawaiian Tropic man samlat på sig genom åren.

En ganska enkel resa från Arlanda inleddes på ett sätt som jag trots alla mina flygningar aldrig varit med om, ett bombhot mot mitt flyg, sanna mina ord, ett bombhot. En kraftigt överförfriskad man blev stoppad i gaten från att resa till Malta och häver då ur sig att han har lämnat en bomb på planet. Följden av detta blir inte bara 2 timmars försening och ett annat plan från ny gate, utan dessutom sjukvårdare som får hantera passagerare med andnöd och panik.

I mitt fall innebar det att vi kunde smita upp i Loungen och käka lite frukost innan det var dags för avfärd, dessutom kom vi fram till Malta vid en bättre tidpunkt gällande incheckning på hotellet, därmed inte sagt att det var en trevlig upplevelse. En galenpanna lyckades i alla fall förstöra semestern för 3-4 passagerare som valde att inte boarda den nya flighten till Malta 08:00 pga oro orsakat av tidigare nämnd "idiot".

Personalen på flyget var helt underbar och stöttade alla, samt givetvis bjöd på både mat och förfriskningar för att få alla att må bra, en eloge till såväl kabinpersonalen som kapten som höll alla informerade fortlöpande under dramat som inledde min semester.

Väl på plats i Malta slogs jag av den fantastiska standarden på flygplatsen, liten men otroligt fräsch och välorganiserad....och för er som inte fick köpa taxfree på Arlanda, misströsta inte, det finns en shop vid Bagage Claim med riktigt bra priser på livets nödtorft.

På Malta har man ett Taxisystem framtaget för att undvika ruffel och båg, alla som åkt taxi från Arlanda förstår vad jag pratar om. Vid en kassa köper man en taxibiljett till Fastpris och blir tilldelad en bil som kör en till rätt adress utan frågor (lämna några € i dricks, ett tips från coachen). Ta chansen att fråga om Malta under taxiresan, chauffören berättar gärna om Malta och dess historia.

På grund av eller tack vare min väl utvecklade relation med Radisson, väntade givetvis en uppgradering till en svit på oss när vi kom fram till hotellet, bara att tacka och bocka, vad mer kan man begära vid ankomsten till detta Paradiskomplex, ja givetvis möttes vi av trevlig leende personal som faktiskt verkar vara genuint trevliga, utan baktankar (som i USA).

Hotellet i sig behöver minst ett blogginlägg, för det överträffar allt jag hittills har upplevt av service och valmöjligheter, ordet fantastiskt och ordet paradis kommer antagligen dyka upp regelbundet i min reserapporteringsblogg som kommer att uppdateras fortlöpande under min vecka här i "Paradiset".

På återhörande, nu väntar after-sun-lotion sessionen på mina grillade lekamen.

/Fredrik 

Lång nyhetstorka följt av en Award

Normalt sett brukar man erhålla utmärkelser för prestationer eller lång och trogen tjänst, men i mitt fall ser jag den senaste blogg-awarden som en uppmaning från min sambo att skriva några väl valda ord i min döende blogg....

Med en sällan upplevd frenesi kastar jag mig därför över tangentbordet, letar upp mitt blogger-lösenord och skrider till handling likt en lustgaspåverkad narkosläkare. Känslan av saknad i bloggandet och allt jag kunde ha skrivit om under tiden jag varit i den riktiga världen utanför blogspot är som bortblåst och återigen känner jag mig som en frilansskribent som just fått tidernas scoop att rapportera från.

Tidernas Scoop kunde vara ett ganska intressant blogginlägg, men tyvärr utför jag det mesta inom mitt arbete under NDA från mina kunder och partners. Tack och lov upphör de när jag drar mig tillbaka och då ska ni få höra på ett och annat som kommer skaka bloggvärlden, eller åtminstone min bloggsida....

Awarden var det ja, låt mig se....först och främst, tack kära Javabönan för utmärkelsen (baahhh!, vem kan hon vara?) och nu svaret på de fem frågorna alla i bloggvärlden alltid viljat ställa till mig, men inte vågat (med ärliga svar).

1. Varför började du blogga?

Har alltid varit barnslig förtjust i att skriva och försöka uttrycka mig med ord. Alla har rätt att ventilera sina åsikter och eftersom jag tillhör grupperingen alla, skriver jag....

2. Vilka bloggar följer du?

Jag är ingen hängiven bloggföljare, men försöker i alla fall att hålla koll på mina nära och käras bloggar, samt givetvis mina vänners roliga och ofta mycket lärorika bloggar..redan nu inser jag svårigheten i att nominera 5 bloggar till den här awarden, inte för att det inte finns bra bloggar jag följer, men de har redan fått den här awarden av Maria....blir en utmaning....

3. Favoritfärg?

Har ingen uttalad favoritfärg, men nog är röd tilltalande eftersom jag inte kan välja nyanser. Om det var möjligt skulle svaret givetvis vara svart...

4. Favoritfilm?

Som inbiten filmälskare riskerar den här typen av frågor att orsaka inte bara en, utan säkerligen ett antal sömnlösa nätter och därtill efterföljande mental frånvaro när den interna filmlistan vevas fram och tillbaka. Jag försöker med risk att för ångra mig och därmed åsamka mig själv ett långdraget lidande pressa fram ett svar som åtminstone skulle kunna klassas som en riktig toprulle, nämligen "Ocra - The Killer Whale". En gedigen naturfilm om en späckhuggare som urskiljningslöst härjar runt på badorter likt ett bakfullt "Bratt" i Båstad. Alternativt skulle jag kanske välja, "The Fisher King"......

5. Vilket land/länder drömmer du om att besöka, varför?

Jag kan inte påstå att jag drömmer om att besöka något land jag inte redan besökt, men om jag måste välja skulle jag nog styra kosan mot Malta, ett spännande och lite annorlunda resmål med massor av intressant historia...

Fem bloggar jag ska nominera till denna Award....hmmm...och låt mig försöka.

1. Lillasyster Jossan, såklart

2. Min kollega Jimmy

3. Den alltid glada bloggvännen till min sambo SanniBus

4. Pilgården, med den trevliga gårdsbutiken

5. Den alltid trevliga kommentarskrivaren Jenny på Kråkered

Om ni nu läser detta och hittar er egen blogg har ni inte bara fått en award utan även haft den energi som krävs för att läsa hela vägen från a till ö, imponerande...

Ha en fröjdefull dag!!!!


Fredrik

Semester....eller bara oavlönat arbete?

Nu ska jag bli svensk på heltid i fem långa veckor. Efter att ha tillbringat majoriteten av min arbetsdagar i Köpenhamn sedan årsskiftet väntar nu svensk sommar och hundra procent familjeliv. Det känns nästan lite spännande att återigen kunna frottera sig med Bergslagsbor och inrikta sig på problem och skrönor som inte är kopplade till globala it-konsolideringar, men samtidigt kommer jag sakna alla de skratt som jag och mina danska kollegor lockat varandra till när pressen varit som störst under våren.

Själva definitionen för semester i svenska ögon är grillkvällar, rosévin och sönderbrända axlar....eller som i mitt och många andra svenska mäns fall, snickra på kåken, måla på huset, pricka av listan med saker som vi borde ha gjort under våren eller se till att klara av den under semestern.

Sakteliga börjar begreppet semester ta en annan riktning än man egentligen önskade från början, semester är egentligen bara ett annat ord för oavlönat arbete inom ett område du inte behärskar till fyllo...ursäkta fullo. När jag hör mina kollegor med skräckblandad förtjusning berätta om sina (läs: sina respektives) semesterplaner(läs:byggplaner), inser jag åtminstone att jag inte är den ende som kommer byta mitt vältrimmade tangentbord mot en samling blytunga verktyg som kommer både bryta och blåfärga naglar under fem långa veckor, vi sitter alla i samma båt.

Nu är jag inte den som klagar, utan jag kommer njuta av att kunna hamra, såga och måla allt som dyker upp i min väg, jag får ju åtminstone vara i närheten av mina nära och kära, det är semester för min själ....och en liten utrikesresa kanske man kan klämma in mellan semesterpassen.

"Den hemvändande turisten"

Long time no see.....I'm back

Efter dryga två månaders bortavarande från bloggvärlden är jag tillbaka. De senaste månaderna har varit galet hektiska med resande och arbete, så tiden har helt enkelt inte funnits för att uppdatera Cyberspace med mina upplevelser. En uppmaning från "CLE" fick mig dock att inse det faktum att det faktiskt finns människor därute som är beredda att offra lite av sin knappa tid för att uppdatera sig om vad som pågår i min värld, det var den tändande gnistan i min återkomst, så tack Carina, tror jag.


Köpenhamn har varit min hemvist under hela våren, eller i alla fall för fyra av sju dagar i veckan, vilket givetvis bidragit till en så pass ökad förståelse för det danska språket och kulturen så till den milda grad att jag börjar känna mig som en dansk till en liten mikroskopisk del. Det ser jag givetvis som en positiv utveckling även om mina nära och kära får mycket svårare att förstå mig när jag talar, vilket även det ibland kan vara en positiv sak. Nu kan man skylla eventuella missförstånd på språkförbistring istället för på Venus och Mars.


Den enda veckan jag inte tillbringade i Köpenhamn, styrde jag kosan till Las Vegas för den årliga TEC-konferensen. De rykten jag hört om Las Vegas var inte bara sanna, de var dessutom underdrivna. Staden måste helt enkelt upplevas för att man ska få någon typ av förståelse. Vi tillbringade nästan en hel vecka på Red Rock Resort med att förundras över den totala tidlöshet som existerar i denna galna Nevadastad. Mäninskorna cirkulerar runt barer och kasinon 24 timmar om dygnet som om morgondagen inte existerade. Som vardandes bleka skandinaver kunde vi inte förstå hur man kunde tillbringa hela dagar sittandes vid ett roulettebord, när det erbjöds ett fantastiskt pool-område med 35 gradig värme och sol precis utanför dörren.

Nu med bara ett par ynka arbetsveckor kvar till min "välförtjänta" semester kan jag bara titta i backspegeln och tacka min omvärld för allt underbart och spännande jag fått uppleva under våren. Jag lovar att jag ska skriva lite mer detaljerade inlägg under semestern om de roligaste sakerna jag upplevt under våren och givetvis lite vanliga betraktelser som jag brukar....

Ha en underbar dag

Den tillfällige Turisten

En gammal trotjänare tackar för sig....

Under det senaste halvåret har min resväska/kamrat på vida färden verkligen börjat sjunga på den sista refrängen. Det som tidigare var så enkelt, som att dra den efter sig på välsmorda gummibeklädda hjul, är numera en pina då gummit bara fläckvis täcker de små metallhjulen.

En följd av detta är givetvis att det tidigare skinnbeklädda underredet numera är nött och fransat som en välhängd Korea-duff från sent 60-tal. Alla försök att re-konditionera den har varit fruktlösa, den alltmer matta svarta färgen har kommit för att stanna och folket som omger mig vid bagagebandet förväntar sig säkerligen att en uteliggare ska kliva fram för att greppa den varje gång den passerar förbi.

Nostalgisk som jag är har jag utan något som helst positivt resultat försökt övertyga min hårdnackade sambo om väskans affektionsvärde och att jag gärna drar den efter mig på en bagagevagn i ett par år till, men på den punkten är tärningen kastad.

Om jag nu måste skaffa mig en ny resväska ska den banne mig vara i blodröd, hårdplast modell med väl-gummerade hjul som tål mina ändlösa vandringar runt ankomst- och avgångshallar. Efter en stund letande hittar jag min kandidat och ska just till att beställa den, när jag plötsligt överrumplas av prisjägaren inom mig (ska läsas, min sambo) och vilt börjar leta efter den specifika modellen runt om i hela Europa (med undantag för Frankrike, då de envisas med att alltid vilja ha bevis för att jag är den jag är).

Efter några få timmars vilt surfande har jag så lyckats lokalisera min nya vän på resorna till bästa möjliga pris, en trevlig och saklig hemsida (koffer-arena.de)lokaliserad i södra Tyskland ska lösa mina logistikproblem för lång framtid. Med sedvanlig tysk effektivitet levereras väskan nu till DHL:s ServicePoint i Örebro på några få dagar och förbereds för hemleverans till min dörr (kringgick den sistnämnda operation och hämtade den direkt i Örebro).

-Nu vet du vad som ska hända med den gamla väskan, säger en påtagligt avis sambo när jag packar upp min nyinköpta, röda och väldesignade skapelse ur kartongen.

-Nej, svarar jag med en klump i halsen, fullt medveten om vad hon menar. Min gamle "Svarten" förtjänar väl ett bättre öde än Måle sopstation utanför Lindesberg.

-Vi kanske kan använda den till något bra här hemma, försöker jag i ett sista lamt försök att rädda livhanken på de sista tygbitarna som utgör min gamla väska.

-Lägg den i släpkärran, innan du packar ner i din "Nya" väska inför morgondagens avresa.....

-Jaja, bara att låta den gå, ska nog lägga ner en pissande katt i den innan den bärs ut till släpkärran, hinner jag tänka innan jag snabbt börjar knyta band till min nye vän "Mr Samsonite".

Gamle Svarten, kamrat på vida färden.
Gamle Svarten,den bäste här i världen.
När din vandringsfärd är över,
väntar gröna ängars klöver
på dig, min trogne, gamle vän.

Taxi var god dröj.....

Under de senaste veckorna har jag två gånger per dag åkt taxi mellan Thaastrup utanför Köpenhamn och Falconer Allé i Köpenhamn, där mitt hotell ligger och slagits av tanken:

Hur många olika vägar kan det rimligtvis finnas mellan dessa två punkter på kartan?

Då jag anser mig ha relativt gott lokalsinne, börjar jag ana bedrägerier i mångkronorsklassen, men lik förbannat är summan densamma varje gång jag ska betala min resa.

Danska taxichaufförer, eller ja, danska kanske är att ta i, men taxichaufförer i alla fall, ja taxi kanske är att ta i, men chaffisar är de ju eftersom de skjutsar mig, har uppenbarligen en färdig digital kartbok som talar om exakt vad resan mellan två punkter kostar, oavsett vilken väg de åker.

Det är nog banne mig det mest renhåriga jag någonsin upplevt, ombyte och nya upplevelser varje dag men till samma fasta pris, känn på den Taxi Stockholm och Kurir eller allt vad ni heter..

Om du vill veta allt om ett land eller den staden du befinner dig i ska du givetvis åka taxi, då de vet allt om det mesta och gärna delger dig allt du vill veta och gärna skickar med dig några visdomsord på vägen, helst på danska för att stimulera språkådran man bär på (detta förutsätter dock vanligtvis att man åker taxi i Danmark).

Det enda som är lite negativt med taxi i vårt kära grannland är beställningsförfarandet eftersom de envisas med att prata snabb Jyllands-dialekt på alla nummer du ringer och blixtsnabbt föreslår massa nummer du ska trycka som snabbval för att komma till den faktiska beställningen. Om du inte har öronen spetsade och är snabb på mobilfingret hinner du höra väderprognosen för Bornholm flera gånger innan du till slut kopplas fram.

När du så slutligen kommer fram till en mänsklig röst och utnyttjar hela ditt språkkunnande för att beskriva din geografiska position med danska siffror, ord och allt förstår de ingenting utan jag får raskt byta till engelska eller svenska....eller helt enkelt göra som i min YouTube favorit "Det danska språket" tala otydligt och använda mig av ordet Kamelåså vid upprepade tillfällen, då kommer de minsann inom 10 minuter....

Ha en dejlig aften......

Dannebrogen

När bejakar en man sina kvinnliga sidor?

Detta blogginlägg är ett tappert försök att svara på frågan i rubriken "När bejakar en man sina kvinnliga sidor?". Jag har valt att använda någon som inte kommer bli irriterad på mig som försöksperson och huvudrollsinnehavare, nämligen den oskyldige medelålders mannen på bilden nedan, undertecknad.

För att uppnå den status som försätter de primitiva funktionerna ur drift bör ett besök i Italien genomföras som en del av experimentet. I ett försök att låta försökspersonen smälta in i omgivningen låter vi klädsel inspirerad av Mario Puzos "The Godfather" fungera som maskering, med detta hoppas vi undvika lokalbefolkningens inblandning som kan påverka objektiviteten i experimentet.

Försökspersonen uppvisar redan efter ett par dagar i Milano uppenbara tendenser på desorientering och ett begynnande karaktärsförfall, men tydligen måste ytterligare komponenter tillföras denne mycket ståndaktiga person.

Vi söker upp källan till det goda i hans värld och förflyttar oss raskt 45 minuter med buss från Milano till den Liedholmska vingården. där om inte annat bör vi kunna kunna framkalla primaten, den råa urtypen som vågar bejaka sina kvinnliga sidor.

Resan har uppenbarligen gett oss det önskade resultatet, han pratar nu flytande italienska och hävdar med bestämdhet att Kebabpizza står i direkt strid med den katolska kyrkan och att Zlatan redan vid sin första sejour i Milano trodde att han spelade i sitt favoritlag AC Milan eftersom Inter heter Inter Milan.

Jag tror det är dags att ta fram frågeformuläret, skymningen över Milano börjar påverka försökspersonens förmåga att kryssa över felaktiga svar.

Efter 2 timmar innehållande såväl flugfiske som armhävningar och enklare svindelupplevelser, kan vi konstatera att den mest primitive mannen som släppt alla sina hämningar slutligen kan konstatera att en stol har sin form för att man ska SITTA på den och inget annat. Kvinnorna har varit medvetna om detta hela tiden, utan att behöva kryssa sig igenom nedanstående formulär, därav ordspråket "listig som ett revben".

Slutligen ett tips på vägen till alla bejakande män, misstag inte bidén för en toalett, den är väldigt grund och ack så kall i all sin keramiska prakt.....den duger på sin höjd att ta simmärket grodan i...

/F