En svart kaffe tack....

Oavsett var jag befinner mig i Sverige eller i andra länder, finns en sak som förenar oss alla, kaffe. När du träffar en ny kund eller för den delen bara besöker någon främling helt flyktigt, ligger det alltid en spänning och obekväm känsla i luften, tills det att isen bryts och de magiska orden uttalas:

- Vill du ha en kopp kaffe?

Det är nu skyddsmurarna för ett ögonblick rasar ner och vi hittar den gemensamhet vi desperat sökt efter under handskaknings-processen (då vi redan förträngt namnet på personen i väntan på den avgörande frågan). Det är nu vi tillsammans kan sträva mot det gemensamma målet, att besiktiga kaffeutrustningen på företaget. För många kundmottagare är det här en smärtsam och ibland tung process om besökaren (jag) skulle tacka nej till isbrytarkoppen, liksom det är för mig som besökare om mottagaren är renlevnads-människa och glömmer frågan.

Hela vandringen till kaffemaskinen är nu ett triumftåg för oss båda, då isen är bruten och vi helt plötsligt finner oss involverade i samtal om allt från familj till fritidsintressen och barn, till vi plötsligt närmar oss kaffemaskinen, då stiger spänningarna igen. Kommer maskinen att kunna erbjuda det som önskas, är den tillräckligt avancerad, blir kaffet tillräckligt starkt, hur många alternativa drycker erbjuds i den? Jag kan nu se på min mottagare om han förbereder ett försvarstal eller ett stolt tal om alla de fantastiska optioner de har som lyckliga medarbetare på just detta företag.

Om maskinen nu visar sig vara jämförbar med BMW M5 eller en Skoda Octavia spelar ingen roll, min erfarenhet av dessa maskiner har lärt mig både att uttrycka jublande beundran såväl som djup sympati och förståelse inför utsagor som: Vi har en ny maskin på väg eller Super de Lux versionen av den här som vi i vanliga fall använder är tillfälligt utlånad till NASA för att de ska lära sig avancerad programmering inför nästa rymdresa.

I slutänden kommer jag ändå att välja en stor kopp extra starkt svart kaffe, men spelet måste få fortsätta en stund till, vi bygger en kundrelation fram tills koppen sätts mot läpparna.

Del två av min analys är ofta att försöka räkna ut vad min mottagare kommer att välja i maskinen, för att på så vis kunna bygga ett ytterligare stabilt fundament till vår relationsbro, något som oftast är väldigt enkelt i Sverige och då speciellt utanför storstadsregionerna. I storstadsregionerna vill man helst dricka helt vanligt svart "Bonnakaffe", men det får inte heta svart kaffe, det måste ha något halv-italienskt namn typ "Macchiato", "Capuccino", "Espresso" eller liknande. Givetvis har jag slängt mig till med ett snyggare namn på svart kaffe med "Cafe Americano", vilket tydligen är Espresso med lite mer vatten i det hela....eller helt vanligt kaffe som jag skulle uttrycka det.

Det är först om personen i fråga väljer te, gärna smaksatt som vi står inför ett problem, annars brukar vi kunna bibehålla den fina atmosfären under resten av vårt möte och i slutänden låta kaffet förena oss i en av koffein upprymd värld där inga problem är stora nog för att inte kunna lösas.

Den enda situationen jag hittills inte kunnat bemästra var vid ett tillfälle i södra Tyskland, då jag erbjöds att slå i Nescafe-pulver i en plastmugg med varmt kranvatten, där gick gränsen för mig och jag blev under den veckan en mineralvattendrickare av stora mått, utan en relation annat än extremt yrkesmässig med min kund.

Njut av ditt kaffe, men gör det gärna tillsammans med en ny eller gammal vän

Javamannen

Global uppvärmning, pyttsan...

När påsken knackar på dörren, brukar även våren vara på väg för att tina upp oss frusna nordbor och förbereda oss för alla de aktiviteter som trädgårdar och hus erbjuder där ute. Givetvis är inte 2013 något undantag från den regeln, även om kung Bore anser sig ha rätten att hålla oss på halster så länge som möjligt, med köldchock efter köldchock under mars månad.

Jag läste nyligen i en av våra faktaspäckade tabloider online, tror närmare bestämt det var i Aftonbladet, att forskarna nu är överens om att den globala uppvärmningen kan leda till såväl höjda som sänkta medeltemperaturer i framtiden.....börjar tro att jag har en framtid som forskare inom det området, det mesta verkar ju gå hem i deras värld och man kan komma undan med vilka amsagor som helst.

Nu följer min amsaga:

Lastbilarna som fraktar kranvatten från olika delar av Europa till andra delar av Europa bidrar till att vägarna blir slitna samtidigt som de släpper ut massor med avgaser utan påtaglig rening. Detta leder till att vi vanliga trafikanter får åka på dåliga vägar med igensatta luftfilter, vilket gör oss förbannade. Dessa negativa vibrationer sprider en aura kring oss som påverkar våra och andras husdjur till att bli oroliga och stressade.

De uppstressade husdjuren har en allt annat än lugnande effekt på sina hussar och mattar, vilket givetvis leder till att de dagligen sitter av sina 8 timmar på jobbet med undertryckta aggressioner av vilka deras kollegor får sig en skopa (även de utan husdjur).

Nu är alla smått förbannade i största allmänhet utan att egentligen veta varför och det är här den globala uppvärmningen kommer in i bilden. Tidningarna försöker sätta en etikett på, eller åtminstone ge oss en vettig anledning att vara irriterade och när vi inte längre förfäras av "Naken-Janne" och "BigBrother-Linda", behöver vi lite tuffare paket, i det här fallet, den globala uppvärmingen och jordens nära förestående undergång.

Jag tror personligen att naturen kommer hantera detta på det sätt den finner lämpligt, vi såg ju hur det gick för de kaxiga dinosaurerna när Moder Jord fick nog, där fanns det säkert både en "Naken-Stegosaurus" och en "BigBrother-Tyrannosarus". När vi ställt till med tillräckligt mycket otyg, kommer en re-boot och man börjar om på ny kula. Den gången kommer det inte att finnas mineralvatten på plastflaska att köpa och ingen kommer längre att vara irriterad över slitna vägar, kanske t.o.m. dinosaurerna får en ny chans.

Misströsta dock inte käre Nordbo, ty den är ganska normalt att det kommer en och annan köldknäpp även i mars, vi har säkert flera år på oss att dricka flaskvatten och vara allmänt bittra utan anledning.


Over and Out

Worshipful and well beloved Valentine...

Texten i rubriken sägs vara den äldsta dokumenterade "Alla Hjärtans dag"-hälsningen och dateras till 1477. Sankt Valentinus dagen härstammar givetvis från den katolska kyrkan, liksom många andra märkliga tilldragelser och sägs härröra från en fängslad man som återgav sin fångvaktares dotters syn, så en koppling till de galna amerikanerna med sina överentusiatiska firanden är uteslutet även om de vill påstå annat.

Själva kärleksportionen kopplat till den 14 februari baseras med stor sannolikhet på att det runt mitten av februari är en tid då många fågelarter börjar söka efter en partner att sätta bo med (detta förklarar uttrycket "Panelhöna"), något som givetvis Dronten missade fullständigt och se hur det gick för hen.

Om du nu råkar vara singel, så kan fjäderskrud vara en beklädnad som för dig närmare en relation under året, dock kan det också sända signaler till personer som helst bör undvika att sätta bo, samt bidra till en ny pandemi baserad på fågelinfluensan.

I år infaller Alla Hjärtans dag under samma vecka som Blåmåndagen, Fastlagstisdagen och Askonsdagen vilket får oss alla i en riktig karnevalstämning. Traditionerna från dessa dagarna går till stor del också att koppla till katolska kyrkan även om Blåmåndagen sägs härstamma från den tid man i södra Tyskland klädde sina kyrkor i blåa tyger inför den stora fastlagsfesten.

I Bohuslän döpte man denna dag till Svartmåndagen istället, vilket kan vara ett påfund av dåtida Sotarförbundet, då man påstås skola sota sin skorsten inför våren just denna dagen. Denna Svartmåndag kan snyggt länkas ihop med Askonsdagen, då man enligt katolsk tradition kastar aska på de botgörare som dessutom tvingas rita ett sotkors i pannan och därefter inte får besöka kyrkan förrän på Skärtorsdagen (vilket förövrigt är den inofficiella Finska Nationaldagen). Jag kan ha vissa problem med att förstå straffet i detta, men om ni undrar kan ni fråga King Diamond, som har just ett sådant kors, om än upp-och-ner-vänt i pannan.

Fastlagstisdagen, Fettisdagen eller Mardi Gras som fransoserna kallar den hette förr även Vita tisdagen, vilket vi nu hedrar genom att lägga grädde och mandelmassa i semlorna. Detta är dock mest en svenskfinsk tradition då såväl norrmän som danskar föredrar att fylla sina "Fastelavnsboller" med sylt och ibland även med vaniljkräm.

På 1600-talet använda man den här dagen till att ge sina familjemedlemmar och nära en riktig omgång med riskärven, vilket kan te sig som en tradition enbart Hans Scheike håller kvar vid, men med en viss långsökt slutledningsförmåga och säregen vilja att koppla samman traditioner, hävdar jag med bestämdhet att det är från dessa händelser engelskans "Whipped Cream" härstammar.

Med detta bidrag till historien kring fastans inledning och avslöjanden kring uttrycks härkomst, önskar jag er alla en behaglig fasta och en kärleksfull Alla Hjärtans torsdag.

Fredrik "Quinquagesima" Pålerud

Vad är det vi äter?

Dagligen kommer nya avslöjanden om mystiskt innehåll i vår mat. Det är med skräckblandad förtjusning jag nu blir varse om att det kanske finns spår av inte bara häst utan även möjligtvis Rumänska åsnor i mina kötträtter. Var ska detta sluta?

Jag har länge misstänkt att något var fel, när jag har känt ett allt mer tilltagande behov av att dra kärror av olika typer, inte bara bakom bilen, utan även för hand när tillfälle bjuds. Vid allt fler tillfällen har jag kommit på mig själv med att vilja dra kundvagnen bakom mig, framför allt när jag passerar charken.

Då jag under senare tiden även börjat purra en del när jag ser en fontän, stärker det bara mina misstankar om att kycklingfilén från Kronfågel egentligen är stadsduva, vilket säkerligen kommer släppas som en bomb i media inom kort.

Mina funderingar gällande detta skrämmande falskskyltande kring innehållet i vår mat är framförallt:

1. Är åsneköttet giftig, eller ger det bara ett ökat karotenbehov och potentiellt gulnad hy?

2. Smakar duvan lika bra som en i bur uppväxt övermedicinerad broilerkyckling?

3. Är det lika mycket vatten i Duvfileérna som i Kycklingfiléerna?

4. Kommer ICA:s och COOP:s egna mjölk från kor eller är det något annat djur som ligger bakom drycken?

5. Är det tryggare att köpa produkter från Felix än från Findus?

När ICA nu också drar tillbaka ostar som inte går att hyvla och kött (Kotletter) som är märkt med 2011 istället för 2013, inser jag att det är tillbaka till naturen som gäller för mig.

Här ska ystas ost och styckas kött för hand från och med nu, ska bara upprätta en distributionskanal direkt mot Rumänien eller något annat land med höga etiska krav kring djurhållning och transporter av detsamma.

Kan man äta minkar förresten?

/Fredrik

  

Tusen och en natt....Hezār-o yek šab

När vi vandrar runt i vår vardag är vi långt från den mystiska sagovärld som målades upp för oss som barn, när våra föräldrar tog oss med på en resa till "Ali-Baba och de fyrtio rövarna", "Sinbad Sjöfararen", Aladdin och inte minst "Anden i flaskan",  som fick fantasin kring de tre önskningarna att flyga iväg på en magisk flygande matta. Allt var så spännande när man var liten och inte visste bättre.....eller?

När jag som avslutning på min vardag, sittandes i bilen mellan Norrtälje och hem, får en "liten" inköpslista skickad till mig, anar jag föga att min barndoms sagor snart kommer tillbaka, om än för ett kort mystiskt ögonblick. Som den vanemänniska jag nu är, faller mitt val av inköpsställe på Coop Forum i Västerås. Jag vill inte leta efter varorna på listan, det orkar jag inte så här dags på kvällen, så lokalkännedomen tar mig till samma butik igen.

Inköpslistan innehåller inga stora överraskningar, sånär som på tre artiklar som jag inser kommer vålla mig lite tidspillan och vånda, lampolja, lacknafta och tändblock till vedpannan. Var kan de artiklarna finnas i denna till ytan väl tilltagna komboaffär?

Det är nu, mitt i vardagsbestyren jag plötsligt återvänder till barndomens mystiska sagovärld. Det är lugnt i butiken och jag irrar mig sakteliga mot byggavdelningen, där jag tror mig kunna hitta de tre artiklarna som inte innehåller födoämnen. När jag svänger in i en gång och råkar stryka mig mot en glödlampshylla står han plötsligt där, en liten glasögonprydd man i Coop-uniform, han ler mot mig och undrar om jag önskar hjälp med någonting.

Min första reaktion är givetvis att se mig om efter dolda kameror eller vårdare som tappat bort någon patient. Det är 2013, butikspersonal i Sverige ska inte vara serviceinriktad och hjälpsam, de ska med uppbringande av sin sista kraft lägga ifrån sig mobilen och undra varför man stör dem på jobbet. När jag blåst faran över, han ler ganska vänligt, försöker jag trevande med.....jag letar efter lampolja...min första önskan.

Följ mig, den här vägen, svarar den lilla mannen blixtsnabbt och pinnar iväg mellan hyllorna. Innan jag vet ordet av har alla mina tre önskningar gått i uppfyllelse och den lille mystiske mannen i den brandgula uniformen är försvunnen igen. Jag hann knappt tacka honom, men jag inser under den resterande bilfärden hem till tryggheten i Bergslagen att magin från sagovärlden är närmare än du tror om du bara tror.

God natt alla barn!

Sinbad

Nu är det jul igen....skynda att fynda..

Många brukar hävda att tiden från mitten av november fram till julhelgen i december är den värsta tiden på året, bara massa stress och jäkt för att tillfredsställa behoven hos såväl barn som släktingar och inte minst våra kära detaljvaruhandlare.

Personligen inträder jag i en liten glaskula av lugn i mitten av november och börjar likt det barn jag en gång var se fram emot helgerna och att se svettiga julklappsjägare göra "Tabberas" på den ena skitprylen efter den andra, i sin vilda jakt för att behaga sina profithungriga avkommor. Det senare är antagligen bara en böjelse man kan tillåta sig när ens egna barn blivit tillräckligt stora för att inte vilja ha skiten, utan bara reda kontanter eller upplevelser.

Givetvis får jag en mindre känga av stressen när sladdisen på 6 år inträder i de olika stadierna av likblekhet som drabbar barn med start när första pyntet dyker upp i skyltfönstren sent i juli, men jag tror hon är ovanligt avspänd och inte alls snorig och äcklig som alla andra barn i juletid ( det ska givetvis uppfattas som ett skämt om ni inte har snoriga och äckliga barn).

I takt med att likblekheten ökar hos barnen, ökar också för enda gången på året vår möjlighet som föräldrar att styra barnen, vid vissa tillfällen skulle man till och med tro att man lyckats med sina tappra försök att uppfostra dem, när de efter uttrycket "tomten ser dig" med enorm tjänstvillighet kastar sig över det ena hushållsrelaterade uppdraget efter det andra.

I mitt stilla sinne kan jag se en multiplicering av julen som ett sätt att skapa fred på jorden och harmoni i småbarnsförälder-världen, men så grymma kan vi väl inte vara mot de små liven, eller? Nej, antagligen inte. Jag har kallats curlingförälder vid ett flertal tillfällen trots att varken jag eller mina barn spelat eller spelar curling, det måste bero på att jag en gång vid ett besök i Ottawa blev guidad genom en curlinghall, så jag kan givetvis inte iscensätta en så diabolisk plan mot de små ömtåliga para......förlåt liven.

Nej, jag bidar min tid i lugn och stillhet fram till jul, ty det är ju en glädjens högtid och man blir ju inte lycklig av att stressa och naturligtvis försöker jag hjälpa mina medmänniskor under julmånaden att ta det lugnare också, genom att alltid ställa mig till vänster i rulltrappan, sänka hastigheten på vägarna utan att använda vägrenen, föra långa och trevliga samtal med alla i köerna och med expediterna, utan att handla.

Vad gör man inte för att skänka lite julefrid till omvärlden.....simma lugnt, så blir det fina snöänglar.

Fredrik med röda mulen

Historien kan göra ont....

Jag och mina söner tillbringade en underbar helg i den fantastiskt vackra och intressanta staden München, från vilken jag har många härliga minnen. Helgen skapade många nya minnen som kommer att bestå för evigt, liksom mina söner redan upplyst mig om (tack jag älskar er med).

Till trots av en härlig inramning med besök på såväl Oktoberfest Museum såväl som BMW Welt, kommer ingen av oss glömma en 3 timmar lång vandring genom det gamla koncentrationslägret Dachau, 15 minuter utanför München.

Vad kan driva en människa att utsätta en annan människa för de grymheter som redovisas med bevis redan vid porten där "Arbeit Macht Frei" berättar för dig att vägen till frihet är endast ett arbete så hårt att få någonsin kommer att passera den porten åt andra hållet.

Jag kan inte förstå hur ett förakt kan bli så stort att du är beredd att inte bara förtala en annan människa utan också ta ifrån dem deras livskraft steg för steg tills ingenting längre finns kvar och de är redo att låta sina medmänniskor dö för att se en ny dag gry. Den typen av grymhet som man lyckades få ett folk, eller delar av ett folk att stödja, måste aldrig upprepas igen, aldrig igen.

Det finns inget försvar och det går aldrig att förneka, det handlar om ren ondska. Ta med era ungdomar till dessa platser innan de rakar av sig håret och börjar skrika "Sieg Heil", det finns fortfarande en möjlighet att vi slipper se detta igen.

Ett stort tack till våra tyska värdar som ser det som sin plikt att berätta historien för omvärlden.

By The Way, Jimmy Åkesson, du kanske skulle skicka din egen lilla SD Schutzstaffel på träningsläger till Dachau, nu när de har tagit TimeOut från demokratin!!!

Auf Wiedersehen.

Morgonstund har bismak i mun

Med risk för att skriva ett av världshistoriens kortaste blogginlägg, fattar jag nu kaffekoppen med högerhanden samtidigt som jag låter vänsterhanden dansa fritt över tangentbordet. Men vad f-n!
Inte ens den heligaste av alla drycker, kaffet, undgår numera piffiga smaksättningslösningar alá Chica 08-cafeér.

När jag med sedvanlig målmedvetenhet , som hos den luttrade morgonmänniska jag nu är, styr kosan mot den numera likt en katt fräsande kaffebryggaren (notis: den sjunger definitivt på sista versen), ovetande om den stundande smaksensationen, anar jag föga att nu har nyhetens behag slutligen nått oss skogsmullar med, nu är det slut på "nära naturen livet".

Redan vid första sippen, som normalt fungerar som en uppiggande elchock för en halvsovande 44-åring, inser jag att något är fel, mycket fel. Vad är det för unken bismak på Arvid Nordquist Classic-kaffet? En liten sipp till får mig att börja fundera på om det är avkalkning som pågår eller om någon förväxlat kaffebryggaren med juicepressen....nej den är ju röd och kaffebryggaren svart, inte ens jag skulle kunna missa en sådan sak, eller?

Vid tredje klunken har jag nu inträtt ett tillstånd av fullständig oförfinad vakenhet (höll på att skriva nakenhet, men det vore att leda inlägget till fel nivå) och mina tinningar börjar bulta på det bekanta koffein i blodomloppet-sättet, så det måste i alla fall finnas spår av kaffe i det jag just dricker.

Upp åker skafferidörren, liksom locket på kaffeburken och mitt helspända luktsinne meddelar hjärnan, att visst är det kaffe i burken.
-Vad trodde du pucko, triumferar luktsinnet? Det står ju kaffe på burken, men kolla på påsen bakom burken istället.

Bakom kaffeburken döljer sig en liten påse med s.k finkaffe, smaksatt med Apelsin och Choklad. En fjärde klunk av den mystiska drycken bekräftar nu texten på den lilla "chica" påsen. Hur lågt kan en kaffedrickande nation sjunka? Gottiskaffe!!

I morgon är det jag som plockar fram kokkaffe-pannan och märker den med "Enbart riktigt jävla kaffe". Nu är det krig mot dekadensen och förfallet inom koffeinist-Sverige, nu ska här tillredas gammalt hederligt kaffe som får stå och dra på låg värme halva dagen för smakrikhet och styrka.

Härligt, nu kan jag dricka mitt riktiga kaffe samtidigt som jag avnjuter den nyskalade apelsinen och liten, liten bit av den 70%-iga chokladen, inga nymodigheter här inte, kaffe ska vara kaffe.....

Bränd turist skyr solen, på Malta

Fredag/Lördag 2012-07-06/2012-07-07

2 dagar med paradisvärme och total service från morgon till kväll, vad mer kan man kräva som besökare på den här lilla ön, med endast 400.000 invånare. Svaret är inget, men det hade du säkert redan räknat ut. Som trogen den svenska traditionen måste man smeta in sig med en solskyddsfaktor som inte ens är i närheten av den man egentligen borde ha (man vill väl komma hem och vara brunast av alla). Givetvis kommer det att sätta sina spår, även om man "har så lätt att bli brun" kommer man att vara röd som en nykokt kräfta efter 2 dagar i 38 +. Dags för en liten Paus i solandet.....



Söndag 2012-07-08......Valetta.

 För er som känner historien om Malta kanske detta är ren upprepning, men för er andra, sug åt er och lär om denna lilla f.d huvudstad som spelat en stor roll i Europas historia, i alla fall om man ska tro Malteserna.
Johanniter-riddarna från hela Europa hamnade här (blev förvisade hit), därav Malteserkorset....jada, jada. Ottomanerna misslyckades med sin invasion pga tidigare nämnda riddares list, det räddade Europa....jada, jada. Napoleon tog ön, men klarade sig bara i 7 dagar pga ståndaktiga Malteser (notering: första spåret av Viagra)..jada, jada och vips hade man varit både fransk samt engelsk koloni och sedemera självständig med bibehållen vänstertrafik. Skulle antagligen bli korsfäst i Valetta efter den sammanfattningen, men en fantastiskt vacker stad är det och väl värd ett besök. Vi valde att besöka historieföreläsningen och det arkeologiska museet, Rock on! Varmt som f-n här i början av Juli.....bra att känna till.

Måndag 2012-07-09

Tillbaka på beachen och därefter vid Poolen, med tillhörande dansshow, där vi lite såsiga turister förväntas hänga med en jazzdansös i gymnastiska moment. För att lyfta detta till en ny nivå, ska vi utföra dem i vatten medan hon står på land. Jag som gammal Swingdansare har givetvis inga problem med själva dansen, utan har mer problem med att ha en 5-åring ståendes på mina lår i vattnet, styrandes hennes rörelser till en energisk sydeuropeisk discolåt..Lite överdos på energi i jämförelse med alla tonårswannabe-tanter och farbröder man hänger med i hårdrockskretsarna nu för tiden :-).

Min solbränna har nu hittat nya nivåer och nyanser. Jag känner mig lite stolt när jag inser att det finns så många nyanser av röd och att min hud gladeligen presenterar dem alla.

Resten av min tur till den 5-poängare av semesterorter kommer att hanteras i ett senare inlägg......

Skulle vilja se Johnny Knoxsville och övriga Jackass-killar smörja in sig med Hawaiian "Jävla" Tropic och tillbringa en vecka på beachen på Malta.....burn!

Russell

Ett bombhot inledde min semester.....

 Torsdagen den 5:e Juli 2012:

Så var det så äntligen dags för lite semester för herr Pålerud, lång och trogen tjänst hos såväl SAS som Radisson hade skramlat ihop tillräckligt mycket poäng för att finansiera en veckotripp till Medelhavet innan takrenoveringen upptar all "ledig" tid.

Vi lyckades till slut enas om att Malta, var nog ett trevligt semestermål, av den enkla anledningen att ingen verkar ha varit där. Klarar inte av att besöka turistorter där varje meny finns på såväl engelska som tyska och svenska, nej det ska minsann vara så "Native" som möjligt.

Jag kan givetvis villigt erkänna att Radisson Golden Sands Resort and Spa inte är så j-vla "Native", men det är i alla fall inte direkt överfullt av svenskar och det räcker som "GO" för mig. Tyvärr finns det begränsat med flighter till Malta, bara torsdagar och söndagar, dessutom vid okristliga tider som i mitt fall torsdag morgon 06:00, men vad gör man inte för att få chansen att göra slut på alla Hawaiian Tropic man samlat på sig genom åren.

En ganska enkel resa från Arlanda inleddes på ett sätt som jag trots alla mina flygningar aldrig varit med om, ett bombhot mot mitt flyg, sanna mina ord, ett bombhot. En kraftigt överförfriskad man blev stoppad i gaten från att resa till Malta och häver då ur sig att han har lämnat en bomb på planet. Följden av detta blir inte bara 2 timmars försening och ett annat plan från ny gate, utan dessutom sjukvårdare som får hantera passagerare med andnöd och panik.

I mitt fall innebar det att vi kunde smita upp i Loungen och käka lite frukost innan det var dags för avfärd, dessutom kom vi fram till Malta vid en bättre tidpunkt gällande incheckning på hotellet, därmed inte sagt att det var en trevlig upplevelse. En galenpanna lyckades i alla fall förstöra semestern för 3-4 passagerare som valde att inte boarda den nya flighten till Malta 08:00 pga oro orsakat av tidigare nämnd "idiot".

Personalen på flyget var helt underbar och stöttade alla, samt givetvis bjöd på både mat och förfriskningar för att få alla att må bra, en eloge till såväl kabinpersonalen som kapten som höll alla informerade fortlöpande under dramat som inledde min semester.

Väl på plats i Malta slogs jag av den fantastiska standarden på flygplatsen, liten men otroligt fräsch och välorganiserad....och för er som inte fick köpa taxfree på Arlanda, misströsta inte, det finns en shop vid Bagage Claim med riktigt bra priser på livets nödtorft.

På Malta har man ett Taxisystem framtaget för att undvika ruffel och båg, alla som åkt taxi från Arlanda förstår vad jag pratar om. Vid en kassa köper man en taxibiljett till Fastpris och blir tilldelad en bil som kör en till rätt adress utan frågor (lämna några € i dricks, ett tips från coachen). Ta chansen att fråga om Malta under taxiresan, chauffören berättar gärna om Malta och dess historia.

På grund av eller tack vare min väl utvecklade relation med Radisson, väntade givetvis en uppgradering till en svit på oss när vi kom fram till hotellet, bara att tacka och bocka, vad mer kan man begära vid ankomsten till detta Paradiskomplex, ja givetvis möttes vi av trevlig leende personal som faktiskt verkar vara genuint trevliga, utan baktankar (som i USA).

Hotellet i sig behöver minst ett blogginlägg, för det överträffar allt jag hittills har upplevt av service och valmöjligheter, ordet fantastiskt och ordet paradis kommer antagligen dyka upp regelbundet i min reserapporteringsblogg som kommer att uppdateras fortlöpande under min vecka här i "Paradiset".

På återhörande, nu väntar after-sun-lotion sessionen på mina grillade lekamen.

/Fredrik