Ett uppehåll i regnandet...hm...eftertanke.

Man kan alltid diskutera väder, samt givetvis göra sig lustig över att väder är en räddningsplanka i påtvingade diskussioner med främlingar som stirrar på en i socialt obekant miljö, oftast påtvingad den med.

Att diskutera väder är ett sätt att slippa släppa in någon i sin bekvämlighetszon utan att verka oartig, samt att ge ett sken av att man funnit sig till rätta i den sociala hierarki som måste skapas från grunden på t.ex. en släktings barndop.

Vädret som samtalsämne ger också möjligheten att undvika det pinsamma faktum att jag har ett katastrofalt dåligt namnminne, även om personer som jag träffat ett flertal gånger börjar tro att jag är någon typ av Meterologi-fetischist, eftersom jag på tilltal, oftast med mitt namn, vindsnabbt ger mig in i väderdiskussioner.

Mitt dåliga namnminne innebär också en spännande utmaning, då man inför varje sammankomst ställs inför problematiken att verka bekant med människor vars namn man borde kunna, men givetvis har förträngt. För att försvåra ytterligare har jag begåvats med ett oerhört bra ansiktsminne.

Min önskan med dagens inlägg är följande:

Om du möter mig, vet vem jag är och jag dessutom nickar igenkännande samt börjar prata väder med dig....Snälla, säg ditt namn, så kan vi prata om annat än väder...